| Ni skall få kraft kapitel 326. Från sida 334 | ren sida tillbaka |
(334)Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Fil 4.4 rätt (334)Be, be allvarligt och utan uppehåll, men glöm inte lovprisningen. Det anstår varje Guds barn att försvara Guds karaktär. Du kan göra Herren stor. Du kan visa kraften i den uppehållande nåden. Det finns en mängd människor som inte sätter värde på Guds stora kärlek och inte heller på Jesu gudomliga medlidande. Tusentals ser till och med föraktfullt på den makalösa nåd som visas i frälsningsplanen. Alla som fått del av denna stora frälsning är inte utan skuld då det gäller detta. De odlar inte tacksamma hjärtan. Försoningen är dock ett Ämne som änglarna önskar få insyn i. Det kommer att vara de återlöstas lovsång och studium under evighetens ändlösa tidsåldrar. Är det då inte värt ett noggrant studium och tankemöda nu? Borde vi inte lova Gud med hjärta, själ och rost "for hans underbara gärningar mot människors barn" Ps 107:8. rätt (334)Lova Herren i Guds folks församling. När Guds ord talades till hebréerna i forna tider löd befallningen: "Och allt folket skall säga: 'Amen.' Halleluja!" Ps 106:48. När forbundsarken fördes in i Davids stad och det sjöngs en psalm av glädje och segerjubel sade allt folket: "'Amen!' och prisade Herren" 1 Krön 16:36. Detta intensiva svar var ett bevis på att de förstod det talade ordet och förenade sig i dyrkan av Gud. rätt (334)Det finns för mycket formbundenhet i våra gudstjänster. Herren önskar att hans tjänare skall förkunna Ordet fyllda av kraft genom hans helige Ande. Människor som lyssnar skall inte sitta slöa eller likgiltiga eller stirra tomt runt omkring sig utan att låta sig påverkas av vad som blir sagt. Det intryck som ges till den otroende genom ett sådant beteende är allt annat än fördelaktigt för Jesu religion. Dessa tröga och likgiltiga kristna är inte utan ambitioner när det gäller världsliga affärer, men ting av evig betydelse berör dem inte på djupet. Guds rost genom hans budbärare kan vara en glad sång, men denna rösts alla heliga varningar, tillrättavisningar och allt dess upplivande tilltal bryr man sig inte om. Världens ande har förlamat dem. Guds sanningar talas för tunghörda oron och hårda, oemottagliga hjärtan. Församlingarna borde vara klarvakna och aktiva och stödja Herrens predikanter och hjälpa dem i arbetet att vinna själar. Där församlingen vandrar i ljuset kommer det alltid att finnas ett glatt och hjärtligt gensvar och jublande lovprisning. |