Tro och Förtröstan

(531)Vad Tro är – Tro, frälsande tro, skall läras ut. Avgränsningen av denna tro på Jesus Kristus går att skriva med dessa få ord: Den är själens handling, varigenom hela personen överlämnas till Jesu Kristi uppsikt. Han bor i Kristus och Kristus bor i själen som den Högste genom tron. Den troende överlåter sin själ och kropp till Gud och törs med förtröstan säga: Jag är övertygad om, att det står i hans makt, att till den dagen bevara det, som jag har anförtrott åt Honom. {Jämför Andra Timoteusbrevet 1:12.} Alla, som gör det, kommer att ärva evigt liv. Personen erhåller en känsla av försäkran om, att själen har tvättats ren i Kristi blod och klätts i Hans rättfärdighet samt är dyrbar i Jesu ögon. Våra tankar och vårt hopp kretsar kring vår Herres andra framträdande. Den dagen kommer hela jordens Domare att belöna Sitt folks förtröstan. – Manuskript 6, 1889. rätt

(531) Andra Avgränsningar – Genom tron tar vi emot Guds nåd, men tron är inte vår Frälsare. Den ger ingen fördel. Tron är den hand med vilken vi griper tag i Kristus och tillägnar oss hans förtjänst. – Vändpunkten, sidan 164 (1898). rätt

(531) Att tro är att lita på Gud och på att han älskar oss och vet bäst vad som ar bra for oss. Därför leder tron oss till att välja hans väg i stället förvår egen. Vår tro accepterar hans vishet i stället för vår okunnighet, hans styrka 1 stället för vår svaghet, hans rättfärdighet i stället för vår syndighet. Vårt liv och vi själva tillhör redan honom, tron bekräftar att han är ägaren och tar emot välsignelsen av det. Sanning, hederlighet och renhet har utpekats som hemligheterna till framgång i livet. Det är tron som ger oss sådana egenskaper. – Vägen till Mognad, sidan 273 (1903). rätt

(532) Enkel till sin Verkan – Tron är enkel till sin verkan och kraftfull till sitt utfall. Många bekännande kristna, som känner till det heliga Ordet, och tror på dess sanning, besitter inte den barnsliga tillit, som är en hörnsten hos Jesu religion. De räcker inte ut handen med det säkra grepp, som annars medför själens helande. – Redemption: The Miracles of Christ, sidan 97 (1874). (SDA Bibelkommentar, Band 6, sidan 1074.) rätt

(532) Ödmjukhet är inte Tro – Ödmjukhet, saktmod och lydnad är inte tro, men de är följderna eller frukterna av tron. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 438 (1885). rätt

(532) Tron ger Självförtroende – Det här [redogörelsen för Paulus’ förtröstan på Gud] skrevs inte bara för att vi skulle kunna läsa det och förundra oss över det, utan för att samma tro som var verksam i Guds tjänare på den tiden också ska kunna verka i oss. Gud verkar lika påtagligt nu som han gjorde då – överallt där det finns människor som tror och vill förmedla hans makt. rätt

(532) De som inte litar på sig själva och saknar självförtroende och drar sig undan från plikter och ansvar, behöver lära sig att lita på Gud. På så sätt kan många som annars bara skulle vara nollor i världen eller kanske hjälplösa påhäng kunna säga med aposteln Paulus: ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.” Fil 4:13. – Vägen till Mognad, sidan 276 (1903). rätt

(532) Tron krävs längs hela Vägen – Tro behövs lika mycket i de små angelägenheterna i livet som i de stora. Vi får del av Guds stärkande kraft i alla våra dagliga sysslor, om vi bara fortsätter att lita på honom. – Vägen till Mognad, sidan 275 (1903). rätt

(533) Lär ut Tron – Det borde vara helt klart hur vi ska använda vår tro. Med varje löfte från Gud följer ett villkor. Om vi är villiga att följa hans vilja, får vi tillgång till all hans kraft. Alla gåvor han lovar oss finns i själva löftet. ”Utsädet är Guds ord.” Luk 8:11. Lika säkert som det finns en ek inne i ekollonet, lika visst finns Guds gåva i hans löfte. Om vi tar emot löftet, har vi gåvan. – Vägen till Mognad, sidan 273 (1903). rätt

(533) Tron har dyrbara Läxor att förmedla till Barn – Tron har mycket att lära barn som lätt blir stötta över orättvis behandling. En inställning att vilja stå emot det onda eller hämnas på det som är fel beror ofta på en stark känsla för rättvisa och en aktiv, energisk anda. Sådana barn bör få lära sig att Gud alltid bevarar det som är rätt. Han bryr sig så mycket om dem han älskar, att han gett dem sin enda kära son för att rädda dem. Han tar hand om alla som handlar fel. – Vägen till Mognad, sidan 277 (1903). rätt

(533) Sinnet skall vänjas vid, att utöva Tro – Tron verkar genom kärlek och renar själen från all själviskhet. Härigenom görs själen fullkomlig i kärlek. Och hur kan vi vara annat, än ömsinta och förbarmande, när vi själva har funnit nåd och godhet genom Kristi dyrbara blod? ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron” (Efésierbrevet 2:8). Sinnet bör vänjas vid, att utöva tro, inte omhulda tvivel och misstanke samt avund. Vi har alltför lätt för, att se på hinder som omöjligheter. rätt

(533) Att hysa förtroende för Guds löften, att vandra framåt i tro, att kämpa på, utan att låta sig tämjas av omständigheterna, är en svårlärd läxa. Ändå är det absolut nödvändigt, att varje Guds barn lär sig den. Guds nåd genom Kristus måste alltid ges företräde; ty den är vårt enda medel, genom vilket vi kan nalkas Gud. Tro på Guds utsagor, uttalade av Kristus höljd i molnpelaren, skulle ha gjort, att Israels barn skulle ha lämnat efter sig ett helt annat facit. Deras bristande tro på Gud innebar en högst brokig, hebreisk historia. – Manuskript 43, 1898. rätt

(534) Tro och Förmätenhet – Somliga har förklarat sig ha stark tro på Gud och att ha särskilda gåvor och få särskilda svar på sina böner, trots att bevis saknats. De förväxlade förmätenhet med tro. Trons bön är aldrig förgäves, men att påstå att den alltid kommer att bli besvarad på just det sätt och för den särskilda sak som vi har förväntat oss, är förmätenhet. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidan 231 (1861). rätt

(534) Förmätenhet är Satans Imitation av Tron – Men tron är inte i något avseende förenlig med förhävelse. Säkerhet mot förhävelse har bara den som har en sann tro. Förhävelsen är Satans imitation av tron. Tron hänvisar till Guds löften och bär frukt i lydnad. Förhävelsen åberopar också löftena men använder dem på samma sätt som Satan gjorde för att ursäkta överträdelse. rätt

(534) Tron skulle ha förmått Adam och Eva att lita på Guds kärlek och lyda hans vilja. Förhävelse fick dem att överträda hans lag i tron att hans stora kärlek skulle rädda dem från följderna av deras synd. Att ställa krav på Guds ynnest utan att uppfylla de villkor som är en förutsättning för denna, är inte tro. En sann tro har sitt underlag i de löften och förutsättningar som Bibeln innehåller. – Vändpunkten, sidan 115 (1898). rätt

(534) Uppodla Tro – Många ger plats för tvivel och otro. De, som talar om tro och vårdar tro, kommer att få tro, men de som när och uttrycker tvivel kommer att skörda tvivel. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 302 (1885). rätt

(534) Tro inte, att Du alltid måste stå fördömd, bara för att Du har begått misstag; detta är nämligen onödigt. Anamma inte tanken på sanningens devalvering på grund av sanningens bekännares inkonsekventa leverne. Ty Dig till sanningen hos den tredje ängelns budskap. Med mindre Du uppodlar tro, kommer dess betydelse gradvis att gå förlorad i sinne och hjärta. Ditt öde kommer att bli de oförståndiga jungfrurnas, som inte tog någon olja till sina lampor, varför deras ljus slocknade. Tron bör uppodlas. Om den har blivit svag, är den lik en sjuklig växt, som bör sättas ut i solskenet och noggrant vattnas och skötas om. – Brev 97, 1895. rätt

(535) Tron tornar upp sig ovanför Skuggorna – När moln hamnar mellan Dig och Gud, när allt är mörker och dysterhet runt omkring Dig, när fienden är beredd, att råna själen på dess rättskaffenhet inför Gud och sanningen, och när lögnen ter sig trovärdig och tilltalande, då är det dags, att be och utöva tro på Gud... Genom att troget hålla fast vid tron, blir själen i stånd till, att glömma sig själv och tränga igenom den helvetiska skugga, som fienden breder ut över stigen framför varje själ, som strävar efter att säkra odödlighetens krona. – Brev 30, 1896. (Our High Calling, sidan 126.) rätt

(535) Tron vilar på Bevis – Herrens ord, talat genom Hans tjänare, tar många emot med frågor och fruktan. Och många kommer att skjuta upp sin lydnad för de tillrättavisningar de får och vänta tills varje skugga av osäkerhet är borta. Den rådande otro, som kräver en fullständig kunskap, kommer aldrig att ge efter för det vittnesbörd, som Gud behagar ge. Han kräver att Hans folks tro skall vila på bevisbördan, och inte på en fullkomlig kunskap. De Kristi efterföljare som tar emot det ljus Gud sänder dem, måste lyda Guds röst som talar till dem, när det är många andra röster som talar mot den. Det kräver urskillningsförmåga att kunna urskilja Guds röst. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidan 258 (1873). rätt

(535) Vi bör personligen känna till, vad som innefattas i kristendomen, vad som är sanningen, vad som är den tro vi har mottagit, vad som är Bibelns regler – de regler, som vi har getts av den högsta myndigheten. Många hyser kristen tro, utan några bevis att grunda den på, utan tillräckliga belägg för sanningen den vilar på. I fall en tankegång framförs, som stämmer överens med deras egna förutfattade meningar, är de redo att ta den till sig. De resonerar inte från orsak till verkan. Deras tro saknar egentlig grund, och i stunder av prövning upptäcker de, att de har byggt på sand. – Brev 4, 1889. rätt

(536) Tron skall komma till Uttryck – Om vi skulle ge större uttryck åt vår tro, fröjda oss mera åt de välsignelser vi vet att vi har – Guds stora nåd, förbarmande och kärlek – skulle vår kraft öka dagligen. Äger inte de oskattbara ord, som Kristus – Guds Furste – uttalade, en försäkran och kraft, som borde utöva ett stort inflytande över oss, nämligen att vår himmelske Fader hellre skänker den Helige Ande åt dem, som önskar det, än att föräldrar skänker sina barn goda gåvor? – Brev 7, 1892 (Utvalda Budskap, Band 2, sidan 243.) rätt

(536) Tron skall inte förväxlas med Känslor – Många är förvirrade, när det gäller trons beståndsdelar, och därför åtnjuter de inte heller sina förmåner, som tron ger. De förväxlar känslorna med tron, varför de ständigt är nedslagna och förbryllade; ty Satan utnyttjar till fullo deras okunskap och oerfarenhet... rätt

(536) Vi måste ta emot Kristus som vår personlige Frälsare, annars misslyckas vi som segervinnare. Det tjänar inget till, att hålla oss på avstånd från Honom, att förmoda, att en vän eller granne har funnit Honom vara sin egen Frälsare, men att vi själva aldrig kommer att erfara Hans förlåtande kärlek. Vi skall lita på, att Gud har valt ut oss, för att bli frälsta genom utövandet av tro, genom Kristi nåd och den Helige Andes verksamhet; och vi skall prisa och förhärliga Gud för en så sagolik manifestation av Hans oförtjänta favör. rätt

(536) Det är Guds kärlek, som drar själen till Kristus, varigenom den nåderikt tas emot och framställs inför Fadern. Tack vare den Helige Andes verk, förnyas det himmelska sambandet mellan Gud och syndaren. Fadern säger: ”Jag skall vara en Gud åt dem, och de skall vara ett folk åt Mig. Jag skall visa dem förlåtande kärlek och skänka dem Min stora glädje. För Mig skall de vara en speciell skatt; ty detta folk, som Jag har format för Min egen skull, skall lovsjunga Mig.” – Signs of the Times, den 2. januari, 1893. (Our High Calling, sidan 77.) rätt

(537) Tro och Känsla är två vitt skilda Saker – Känsla och tro är lika olika, som öst är från väst. Tron behöver inte luta sig emot känslorna. Varje dag bör vi helga oss åt Gud och tro, att Kristus förstår och godtar vårt offer, utan att skärskåda oss själva, för att utröna, om vi besitter den grad av känslor, som vi tror borde åtfölja vår tro. Har vi inte försäkran om, att vår himmelske Fader är villigare, att ge den Helige Ande till dem, som ber Honom om det, än föräldrar är, att skänka sina barn goda gåvor? Vi bör gå åstad, som om varje bön vi sänder till Guds tron åhördes av Den, vars löften aldrig sviker. Även när vi tyngs ned av sorgsenhet, är det vår förmån, att musicera i våra hjärtan för Gud. När vi gör det, blir dimmorna och molnen upplösta, och så övergår vi från skuggorna och mörkret till det klara solskenet från Hans närvaro. – Manuskript 75, 1893. (Our High Calling, sidan 120.) rätt

(537) Det handlar inte om Impulser – Många genomlider långa år i mörker och tvivel, därför att deras känslor inte passar dem. Dock har känslor inget att göra med tron. Tron, som verkar genom kärlek och renar själen, beror inte på impulser. Den dristar sig till, att åberopa Guds löften, den väcker fast tillit till Hans utsagor, den förtröstar på uppfyllelsen av Hans löften. Det går, att öva upp våra själar, tills de verkligen tror, tills de verkligen förlitar sig till Guds Ord. Detta Ord tillkännager, att: ”Den rättfärdige skall leva av tro” (Romarbrevet 1:17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98), inte av känsla. – The Youth’s Instructor, den 8. juli, 1897. (Our High Calling, sidan 119.) rätt

(537) Luta Dig inte emot Dina känslor – Låt oss lägga bort allt, som doftar bristande förtröstan och tro på Jesus. Låt oss från och med nu leva med ett barns enkla tillit, utan att förlita oss på känslor, utan på vår tro. Vanhedra inte Jesus, genom att betvivla Hans värdefulla löften. Han vill, att vi skall tro på Honom med orubblig tro. – Brev 49, 1888. (Our High Calling, sidan 119.) rätt

(538) Handla på ett positivt Sätt i Tro – Håll alltid ögonen på Jesus, sänd upp trons tysta böner, ta tag i Hans styrka, oavsett om känslorna säger något annat. Gå raka spåret framåt, som om varje bön redan låge på Guds tron och hade besvarats av Den, vars löften aldrig sviker. Tåga bara åstad, sjung och musicera till Guds ära i Era hjärtan, om Ni så skulle känna Er nedstämda av olika skäl. Jag talar av egen erfarenhet: Ljuset strålar, glädjen blir vår, och dimmorna och molnen tvingas bort. Och så lämnar vi skuggornas och mörkrets förtryckande inflytande och hamnar i Hans närvaros klara solsken. – Brev 7, 1892. (Utvalda Budskap, Band 2, sidorna 242-243.) rätt

(538) Tron bevisar ens Kristendom – När Du får hjälp och tröst, sjung då Guds pris. Tala med Gud. Härigenom blir Du en vän till Gud. Du kommer att lita på Honom. Du kommer att vinna en tro, som bär över alla hinder, oavsett känslornas intryck. Lägg på minnet, att känslor inte är ett bevis för, att Du är en kristen. Obetingad tillit till och tro på Gud visar, att Du är Hans barn. Förtrösta på Gud. Han kommer aldrig att göra Dig besviken. Han säger: ”Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva” (Johannesevangeliet 14:18, 19). Vi ser inte Kristi gestalt. Det är med trons öga, som vi betraktar Honom. Med tron griper vi tag om Hans löften. Det var så här, som Henok vandrade med Gud. – Manuskript 27, 1901. rätt

(538) Tron är verklig – Mose tänkte inte bara på Gud, han såg honom. Gud fanns ständigt i hans synfält. Han förlorade honom aldrig ur sikte. rätt

(538) För Mose var tron ingen spekulation, den var verklighet. Han var övertygad om att Gud styrde just hans liv, och i varje detalj såg han Gud. Mose litade på att Gud skulle ge honom kraft att övervinna alla frestelser. – Vägen till Mognad, sidan 75 (1903). rätt

(539) Tro på Kristus, inte på Skruden – Då Han gick där förbi, räckte hon [den ofärdiga kvinnan] ut handen och lyckades med nöd och näppe, att vidröra kanten på Hans plagg. I det ögonblicket visste hon, att hon var botad. Hennes tro riktades, inte på skruden, utan på Honom, som bar dräkten. I denna enda beröring låg hela hennes liv samlade tro, och genast försvann hennes smärta och svaghet. På ett ögonblick kände hon ilningen som från elström gående genom varje vrå i kroppen. Hon genomfors av en förnimmelse av fullständig hälsa. ”På en gång... kände hon i kroppen att hon var botad från sin plåga” (Markusevangeliet 5:29). – Brev 111, 1904. rätt

(539) Tron riktas inte in på Föremål – Det fanns ingen botande kraft i plagget. Det var tron på Personen, som bar plagget, som återställde hennes hälsa. – Manuskript 105, 1901. rätt

(539) Tron innebär Urskiljningsförmågans Användning – Tron är det medel som sanningen eller lögnen använder för att få en varaktig plats i sinnet. Både sanning och villfarelse får plats i sinnet genom samma medel, men det är en avgörande skillnad mellan att tro det som Guds ord säger och det som människor lär. När Kristus uppenbarade sig för Paulus, och denne blev överbevisad om att det var Jesus som han förföljde, när han förföljde hans efterföljare, då tog han emot sanningen i Jesus. Han upplevde en förvandlande kraft i sitt sinne och sin karaktär, och han blev en ny människa i Kristus Jesus. Han tog emot sanningen så helt och fullt att ingenting kunde rubba hans tro. – The Signs of the Times, den 5. juni, 1893. (Utvalda Budskap 1:346.) rätt

(539) Tron är en mäktig Helare – Tron är en mäktigare segerherre än döden. Om vi kunde leda de sjuka till att i tro fästa sina ögon på den store Läkaren, skulle vi se underbara resultat. Det skulle ge de sjuka liv till både kropp och själ. – Hälsa för Hela Människan, sidan 44 (1905). rätt

(539) Utöva Tron dagligen – Jag har upptäckt, att jag dagligen måste utkämpa trons goda kamp. Jag måste utöva all min tro och inte förlita mig på känslor; jag måste uppträda, som om jag visste om, att jag vore säker på Herrens bönhörelse och välsignelse. Tron består ej av ett känslorus; den går ut på, att helt enkelt ta Gud på Hans ord – i övertygelsen om, att Han skall uppfylla Sina löften, därför att Han har sagt det. – Brev 49, 1888. (Our High Calling, sidan 119.) rätt

(540) Tron verkar – När man blickar hän mot Golgata, är det inte meningen att man skall nöjt slå sig till ro i sysslolöshet, att lägga sig ned att sova, utan att dana tro på Jesus, en verksam tro, som renar själen från själviskhetens slem. När vi griper tag om Kristus i tro och förtröstan, har vårt arbete enbart inletts. rätt

(540) Varje person har fördärvade och syndiga vanor, som måste betvingas genom kraftfull krigföring. Det krävs, att varje själ skall utkämpa trons strid. Om en individ är en Kristi efterföljare, kan han inte vara oärlig i affärer, han kan inte vara hårdhjärtad, tom på medlidande. Han kan inte vara grov i sitt tal. Han kan inte vara fylld av uppblåsthet och självupphöjelse. Han kan inte vara högdragen, eller använda hårda ord samt klandra och fördöma. – Manuskript 16, 1890. (SDA Bibelkommentar, Band 6, sidan 1111.) rätt

(540) Formar Livet – Men livet präglas av tron. Om ljus och sanning finns inom räckhåll, men vi försummar att använda tillfället för att lyssna och se, förkastar vi det i själva verket. Då väljer vi mörkret framför ljuset. – Den Stora Striden, sidan 513 (1888). rätt

(540) Tron utlovar Framgång – Vi kommer att uppnå framgång, om vi stegar framåt i tro och förtröstan, fast beslutna om, att uträtta Guds arbete på ett intelligent sätt. Vi får inte låta oss hindras av personer, som älskar att omfamna mörkret, varvid de visar sin otro. Guds missionsverksamhet skall bedrivas av personer, som äger mycken tro. Verket skall stadigt tillta i styrka och verkningsgrad. – Brev 233, 1904. rätt

(540) Tron renar Själen – Vi måste ha tro, levande tro, en tro, som verkar genom kärlek och renar själen. Vi måste lära oss, att bära fram allting till Herren i enkelhet och uppriktig tro. Den tyngsta börda vi har att bära i livet, är jaget. Med mindre vi lär oss i Kristi skola, att vara ödmjuka och anspråkslösa, kommer vi att gå miste om dyrbara möjligheter och förmåner, att göra Jesu bekantskap. Jaget är det vanskligaste, som vi har att möta. När vi släpper våra bördor, låt oss då inte glömma bort, att lägga jaget vid Kristi fötter. rätt

(541) Överlämna Er åt Jesus, för att bli modellerade och gestaltade av Honom, så att Ni förvandlas till ärans kärl. Era frestelser, Era uppfattningar, Era känslor måste alla läggas vid korsets fot. Då är själen redo, att lyssna på ord innehållande gudomlig undervisning. Jesus kommer att låta Er få vattnet, som flödar från Guds älv. Under det uppmjukande och dämpande inflytandet från Hans Ande kommer Er kyla och slöhet att försvinna. Kristus kommer att vara i Er en vattenkälla, som flödar fram och ger evigt liv. {Se Johannesevangeliet 4:14.} – Brev 57, 1887. rätt

(541) Avslöjar Hemligheterna bakom Livets Framgångar – Sann tro och sann bön – hur starka är inte dessa? De är som två armar med vilka den människan i bön griper tag i den gränslösa kärlekens kraft. Tro är förtröstan på Gud, att tro att Han älskar oss och veta vad som bäst gagnar oss. Tron leder oss till att välja Hans väg i stället för vår egen. Den tar emot Hans visdom i stället för vår okunnighet, Hans kraft i stället för vår svaghet, Hans rättfärdighet i stället för vår syndfullhet. Våra liv, vi själva, är redan Hans. Tron erkänner Hans egendomsrätt och tar emot dess välsignelser. Sanning, uppriktighet och renhet påpekas som hemligheten till framgång i livet. Det är tron som ger oss tillgång till dessa. Varje god impuls eller längtan är en Guds gåva. Tron får av Gud det liv som ensamt kan ge sann växt och duglighet. – Evangeliets Tjänare, sidan 193 (1915). rätt

nästa kapitel