Åldringsvård

(745)Inte Slut för Dugligheten – De gamla behöver också den hjälp och det stöd som familjen kan ge. Ett hem hos bröder och systrar i Kristus kan för de gamla, så långt det är möjligt, ersätta det hem de förlorat. Om de uppmuntras att ta del i hemmets intressen och sysslor, kommer detta att hjälpa dem att känna att de fortfarande kan vara till nytta. Ge dem känslan av att deras hjälp är uppskattad, och att det fortfarande finns något de kan göra för att hjälpa andra. Detta kommer att ge dem glädje och göra deras liv intressant. – Hälsa för Hela Människan, sidan 171 (1905). rätt

(745) Hemtama Omgivningar att föredra – De vilkas vitnande hår och sviktande gång visar att de närmar sig graven, borde, om det bara är möjligt, få stanna kvar bland vänner och i sådana förhållanden där de känner sig hemma. Låt dem få tillbe Gud bland dem som de har känt och älskat. Låt kärleksfulla och ömma händer få sköta om dem. – Hälsa för Hela Människan, sidan 172 (1905). rätt

(745) Ålderdomshem inget Botemedel – Uppgiften att sörja för våra gamla bröder och systrar som inte har något hem, är ständigt aktuell. Vad kan vi göra för dem? Jag har flera gånger upprepat vad Herren har sagt mig: Det bästa är inte att upprätta institutioner för vården av de gamla och samla dem alla på samma plats. Inte heller skulle man sända bort dem för att få vård. Låt varje familj ta hand om sina släktingar. Om detta inte är möjligt, tillfaller uppgiften församlingen, och denna skall ta emot den som en plikt och en förmån. Alla som äger Kristi anda betraktar de svaga och gamla med särskild respekt och ömhet. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 272 (1900). rätt

(746) För in Solsken i Gamlas Liv – Att ha en av dessa hjälplösa i hemmet ger dyrbara tillfällen att samarbeta med Kristus i hans barmhärtighetstjänst och att utveckla sådana karaktärsdrag som han har. Det ligger en välsignelse i att unga och gamla är tillsammans. De unga kan föra solsken in i de gamlas liv och hjärtan. För dem som håller på att förlora greppet om livet är kontakten med ungdomens hoppfullhet och livsglädje en välsignelse som de behöver. Och de unga kan få hjälp av de gamlas visdom och erfarenhet. Men framför allt behöver de lära sig att arbeta osjälviskt för andra. Att ha någon i hemmet som behöver förståelse, fördragsamhet och självuppoffrande kärlek skulle vara en ovärderlig välsignelse för många hushåll. Det skulle förljuva och förbättra familjelivet, och utveckla både i gamla och unga de Kristuslika egenskaper som skulle göra dem vackra med en gudomlig skönhet, och göra dem rika på himlens oförstörbara skatt. – Hälsa för Hela Människan, sidan 172 (1905). rätt

(746) Unga och Gamla slår sig samman – Hur betagande är det inte, att se unga och gamla vara beroende av varandra, så att de unga ser upp till de äldre, för att få råd och visdom, och de gamla söker hjälp och medkänsla hos de unga. Detta är, som det skall vara. Gud vill, att de unga skall ha sådana karaktärsegenskaper, att de kan känna glädje genom vänskapen med de gamla, så att de genom kärlekens starka band kan vara förenade med dem, som står vid gravens rand. – The Signs of the Times, den 19. oktober, 1888. (Guds Söner och Döttrar, den 3. juni.) rätt

(747) Omsorgen om åldriga Föräldrar – Barnen bör visa sina föräldrar en sådan kärlek och aktning, som de inte är skyldiga någon annan person. Gud Själv, som gjort föräldrarna ansvariga för de själar Han anförtrott i deras vård, har förordnat, att föräldrarna skall stå i Guds ställe gent emot barnen under deras yngre år. Och den, som förkastar sina föräldrars rättmätiga myndighet, förkastar Guds myndighet. Det femte budet fordrar, att barnen skall visa inte blott aktning, underdånighet och lydnad för sina föräldrar, utan även att de skall vara kärleksfulla och vänliga mot dem, lindra deras bekymmer, vaka över deras anseende samt vara deras tröst och hjälp på ålderdomens dagar. Det föreskriver även, att man skall visa aktning för församlingstjänare och styresmän samt för alla andra, vilka Gud har förlänat myndighet. – Patriarker och Profeter, sidan 321 (1890). rätt

(747) Vigören avtar med stigande Ålder – De som tar hand om äldre människor borde komma ihåg att dessa, mer än andra, behöver ha varma och bekväma rum. Vitaliteten avtar med åldern, och de äldre får mindre kraft att stå emot ohälsosamma förhållanden. Därför är det speciellt viktigt att de äldre får rikligt med solljus och frisk, ren luft. – Hälsa för hela Människan, sidan 232 (1905). rätt

(747) Anpassning för svikande mental Styrka – Det är vanligt att gamla människor är ovilliga att inse och erkänna att deras mentala styrka sviker dem. De förkortar sina liv genom att ta på sig omsorger som tillhör deras barn. Satan påverkar ofta deras föreställningar och får dem att känna ständig oro när det gäller deras pengar. De är deras avgud, och de samlar dem girigt på hög. Ibland förnekar de sig själva mycket av livets bekvämlighet, och arbetar över sin förmåga, hellre än att använda de pengar som de har. På detta sätt försätter de sig själva i ständig nöd genom rädsla för att de någon gång i framtiden ska komma att lida nöd. rätt

(747) All denna rädsla har sitt upphov hos Satan. Han påverkar de organ som väcker slavisk fruktan och avund som fördärvar det ädla i själen och förgör upphöjda känslor och tankar. Sådana personer är som galna när det gäller pengar. rätt

(748) Om de ville ha den inställning som Gud önskar att de ska ha, kunde deras sista dagar vara de bästa och lyckligaste. De som har barn och som kan lita på deras ärlighet och omdömesgilla hantering, borde låta sina barn göra dem lyckliga. Om de inte gör det kommer Satan att utnyttja deras brist på mental styrka och hantera saker och ting i deras ställe. De borde lägga oro och bördor åt sidan och spendera sin tid så lyckligt som de kan, och mogna för himmelen. – Vittnesbörd för Församlingen 1:423- 424 (1864). rätt

(748)Närminnet försvinner först – Den, som har blivit gammal i tjänsten för Gud, upptäcker kanske, att hans hjärna inte är i stånd till att uppfatta, vad som sker omkring honom; och vad, som nyligen har skett, försvinner snart från hans minne, medan barndomens hågkomster fortfarande är levande. Om bara de unga kunde förstå vikten av, att bevara sinnet rent och sunt och vakta det mot orena tankar och bevara själen för fördärvande vanor; ty renhet eller orenhet i ungdomen avspeglar sig i ålderdomens dagar. – The Youth’s Instructor, den 25. oktober, 1894. (Guds Söner och Döttrar, den 12. mars.) rätt

(748) Karaktärsdrag tilltar med Åldern – Jag blev visad hur David vädjade till Herren att han inte skulle överge honom när han blev gammal, och vad det var som framkallade hans enträgna bön. Han såg att de flesta gamla människor omkring honom var olyckliga och att dåliga karaktärsdrag speciellt tilltog med åren. Om personer av naturen var snåla och giriga blev dessa drag än mer motbjudande när de blev gamla. Om de var avundsjuka, sura och otåliga, blev de ännu mer sådana när de blev gamla. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidan 422 (1864). rätt

(748) Besatta av Avundsjuka och med ökande Omdömeslöshet – David kände sig bekymrad när han såg att konungar och adelsmän som verkade frukta Gud i sin krafts dagar, blev avundsjuka på sina bästa vänner och släktingar när de blev gamla. De levde i en ständig fruktan för att det var själviska motiv som fick deras vänner att visa intresse för dem. De lyssnade till främmande människors antydningar och bedrägliga råd, när det gällde dem som de borde lita på. Deras obehärskade avundsjuka flammade ibland upp som en eld, eftersom allt inte gick så som de tyckte att det borde, enligt deras sviktande omdöme. Deras girighet var fruktansvärd. De trodde ofta att deras egna barn och anhöriga önskade att de skulle dö, för att de skulle kunna ta deras plats, äga deras rikedomar och bli bemötta med den vördnad som visats dem. Somliga var så besatta av sin avundsjuka och sin girighet att de kunde förgöra sina egna barn. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 422-423 (1864). rätt

(749) Davids Bön inför den egna Ålderdomen – David la märke till att även om somliga människors liv varit rättfärdigt under deras krafts dagar, så verkade de tappa självbehärskningen när de blev gamla. Satan trädde in och ledde deras tankar och gjorde dem rastlösa och missnöjda. Han såg att många gamla verkade övergivna av Gud och utsatte sig själva för sina fienders hån och smädelser. rätt

(749) David blev mycket påverkad av detta. Han blev bekymrad när han såg framåt mot sin egen ålderdom. Han fruktade att Gud skulle lämna honom och att han skulle bli lika olycklig som andra gamla människor, vars liv han hade lagt märke till, och att han skulle utsättas för vanära från Herrens fiender. Med denna börda på sitt hjärta bad han följande allvarliga bön: ”Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort!” ”Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och intill nu förkunnar jag dina under. Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar för nya släkten, om din makt för alla som skall komma.” Ps 71:9, 17-18. David kände att det var nödvändigt att vara på sin vakt mot det onda som följer med ålderdomen. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidan 423 (1864). rätt

(750) Användandet av anförtrodda Medel – Bror L är en Guds förvaltare. Han har anförtrotts medel och borde vara vaken för sin uppgift och ge Gud det som är Guds. Han borde inte underlåta att förstå de krav som Gud har på honom. Så länge han lever och har sitt sunda förnuft, borde han förbättra möjligheten att tillägna sig den förmögenhet som Gud har anförtrott honom, i stället för att överlämna den till andra att använda och lägga beslag på efter hans livs slut. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 675 (1871). rätt

(750) Inga lösa Ändar! – Bror L borde ha helt ärliga affärsangelägenheter och inte med lösa ändar. Det är hans privilegium att vara rik på goda gärningar och att lägga en god grund för sig själv inför den tid som kommer, så att han kan hålla fast det eviga livet. Det är inte tryggt för honom att följa sitt sviktande omdöme. Han bör rådgöra med erfarna bröder och söka Guds vishet, så att han kan utföra sitt uppdrag väl. Han bör nu verkligen vara allvarlig och skaffa sig ”en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” (Luk. 12:33) – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 676 (1871). rätt

(750) Peta inte undan åldriga Medarbetare! – Det ömsintaste intresse skulle visas dem, vars hela livs verk är kopplat samman med Guds verk. Trots sina talrika krämpor, besitter dessa arbetare fortfarande förmågor, som dugliggör dem till att stå på sin post och plats. Gud önskar, att de skall inta ledande ställningar inom hans verksamhet. De har förblivit stående mitt uppe i storm och prövning, och är några av våra värdefullaste rådgivare. Hur tacksamma skulle vi inte vara, att de ännu kan använda sina gåvor i Herrens tjänst! rätt

(750) Låt inte det förhållandet förloras ur sikte, att i det förflutna offrade dessa uppriktiga kämpar allt, för att föra saken framåt. Faktumet, att de blivit gamla och grå under sin tjänst för Gud, är inte skäl till att de skulle upphöra att utöva ett inflytande överlägset inflytandet från män med betydligt mindre kunskap om verket och långt mindre erfarenhet av gudomliga angelägenheter. rätt

(751) Fastän slitna och oförmögna, att axla de tunga bördor som yngre män kan och borde bära, är deras värde som rådgivare synnerligen stort. De har begått misstag, men de har vunnit visdom från sina misslyckanden; de har lärt sig att undvika felaktigheter och faror, och skulle de då inte vara i stånd till att leverera sunda råd? De har uthärdat vanskligheter och prövningar, och även om de förlorat en del av sin vigör, skall de inte fösas åt sidan av mindre erfarna arbetare, som känner till ack så litet om dessa vägröjares arbetsamhet och självuppoffring. Herren förpassar dem inte alls till sidan. Han ger dem särskild nåd och kunskap. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidorna 287-288 (1902). rätt

(751) Skall äras och respekteras – De gamla fanbärare, som ännu lever, bör inte försättas i huvudbry. De, som tjänat sin Mästare i motgång, som uthärdat fattigdom och förblivit trogna mot sanningen trots fåtaliga medlemmar, skall alltid hedras och aktas. Jag har i uppgift att säga: Låt varje troende respektera de åldrade banbrytare, som utstått prövningar och många försakelser. De är Guds anställda och har spelat en framträdande roll i uppbyggandet av hans verk. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidan 289 (1902). rätt

(751) Bör behandlas som Fäder och Mödrar – När de äldre fanbärarna är på ett arbetsfält, bör de som har haft nytta av deras tjänst, ha omsorg och respekt för dem. Tyng inte ner dem med bördor. Sätt värde på deras råd, deras ord och deras vägledning. Ni bör behandla dem som fäder och mödrar som har burit bördorna i arbetet. De arbetare som allt tidigare förutsåg behovet för Guds verk, gör en lovvärd handling när de i stället för att bära alla bördor själva, lägger dem på yngre mäns och kvinnors skuldror och utbildar dem liksom Elia undervisade Elisha. – The Review and Herald, den 20. mars, 1900. (Utvalda Budskap, Band 2, sidan 227.) rätt

(752) Råd till gamla och beprövade Medarbetare – Måtte Herren välsigna och hålla uppe våra gamla och beprövade arbetare! Måtte han hjälpa dem till, att handla vist avseende deras fysiska, mentala och andliga krafters bevarande! Jag har fått som uppgift av Herren, att säga till dem som framförde sitt vittnesbörd under budskapets tidiga dagar: ”Gud har utrustat er med förnuftsförmåga, och han önskar att ni skall förstå och lyda lagarna, som har med människans hälsa att göra. Var inte oförsiktiga. Överansträng er inte. Ta er tid till att vila. Gud vill, att ni skall stå vid er post och plats, görande ert till för att frälsa män och kvinnor från att dras ned av ondskans starka ström. Han vill, att ni har på er rustningen, tills han säger åt er att ta av den. Inom kort kommer ni att erhålla er belöning.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidan 289 (1902). rätt

(752) Den största Faran – Jag har fått befallning att säga till mina äldre bröder: Vandra ödmjukt med Gud. Var inte brödernas anklagare. Ni skall utföra er bestämda uppgift under Israels Guds ledning. Den största risken för många är benägenheten att kritisera. De bröder ni frestas att kritisera har kallats till att bära ett ansvar, som ni inte själva har möjlighet att bära, men ni kan vara deras hjälpare. Ni kan göra Guds verk en stor tjänst om ni vill, genom att dela med er av er tidigare erfarenhet i kontakt med andras arbete. Herren har inte gett någon av er som uppgift att korrigera och kritisera era bröder. – Brev 204, 1907. (Evangelisation, sidorna 106-107.) rätt

nästa kapitel