Såningsmannen kapitel 1. Från sida 7.     Från sida 17 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Undervisning genom liknelser

(7)

I Kristi undervisning genom liknelser upptäcker vi samma princip som han använde i den uppgift han hade för världen. Kristus tog på sig vår natur och levde bland oss, för att vi skulle kunna sätta oss in i hans gudomliga karaktär och liv. Gudomlighet uppenbarades i den mänskliga naturen, den osynliga härligheten i den synliga mänskliga gestalten. Människan kunde få kunskap om det okända genom det kända, himmelska ting uppenbarades genom de jordiska. Gud framträdde i mänsklig gestalt. Det var sådan Kristi undervisning var – det okända gjordes tydligt genom det kända, gudomliga sanningar genom de jordiska ting som människan väl kände till.

Bibeln säger: "Allt detta sade Jesus till folket i liknelser... för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse." Matt 13:34, 35. Det kroppsliga var uttrycksmedlet för det andliga, det som fanns i naturen och åhörarnas erfarenheter förenades med sanningarna i det skrivna Ordet. Genom att Kristi liknelser leder från det mänskliga till det gudomliga är de alltså länkar i sanningens kedja, som förenar människan med Gud och jorden med himlen.

När Kristus använde naturen som uttrycksmedel talade han om det hans egna händer skapat och som hade egenskaper och förmågor som han själv skänkt det. I sin ursprungliga, felfria form var allt skapat ett uttryck för Guds tanke. l Adams och Evas Edenhem var naturen full av kunskap om Gud, med gudomlig undervisning. Den visdom ögat såg mottogs i hjärtat, eftersom de samarbetade med Gud i hans skapelseverk. I samma ögonblick som det heliga paret överträdde den Högstes lag, förlorade naturen den härlighet som Guds ansikte utstrålar. Jorden är nu vanställd och nersölad av synd. Men även i dess fördärvade tillstånd finns det fortfarande mycket vackert kvar. Guds undervisning är inte utplånad. Om den förstås rätt, talar naturen om sin Skapare.

(8)

Under Jesu tid hade man tappat dessa lärdomar ur sikte. Människan hade nära nog upphört att se Gud i hans gärningar. Människans syndfullhet hade lagt en slöja över skapelsens renhet, och i stället för att framhäva Gud blev hans gärningar ett hinder som dolde honom. Människan dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen. "Hedningarnas tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades." Rom 1:25, 26. I Israel hade människans lärdomar trängt ut Guds lärdomar. Inte bara det naturen gav, utan också offertjänsten och själva Skrifterna – som getts för att uppenbara Gud – var så förvanskade att de blev till medel att dölja honom.

Kristus försökte ta bort det som förmörkade sanningen. Han kom för att ta bort den slöja som lagts över det naturen uppenbarade och framhäva den andliga härlighet som skapelsen skulle återspegla. Genom hans Ord fick lärdomarna i både naturen och Bibeln en ny sida; och detta gjorde dem till en ny uppenbarelse.

Jesus tog den vackra liljan och gav den till barn och unga, och när de såg in i hans ungdomliga ansikte, som strålade som solen från hans Faders ansikte, undervisade han dem: "Se på ängens liljor, hur de växer (i sin enkla naturliga skönhet). De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er, inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." Sedan följde den underbara försäkran och viktiga lärdomen: "Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?"

(9)

I Bergspredikan var orden riktade till andra än bara barn och unga. De var riktade till folkmassan där det fanns människor som var oroade och förvirrade, som var skadade av besvikelser och sorg. Jesus fortsatte: "Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också." Matt 6:28-33.

Kristus förklarade alltså budskapet som han själv lagt i liljorna och gräset. Han önskar att vi skulle läsa det i varje lilja och varje grässtrå. Hans ord är fulla av försäkran och skapar förtröstan till Gud.

Kristi undervisning och syn på sanningen var så omfattande, att varje del av naturen användes för att illustrera den. Varje dag fanns det små händelser som alla kunde förenas med någon andlig sanning. På det sättet är naturen klädd i Mästarens liknelser.

l början av sin gärning talade Kristus till folket med så enkla ord, att alla som lyssnade på honom kunde förstå de sanningar som gav dem kunskap om frälsningen. Men i många hjärtan fick inte sanningen något fäste utan togs snabbt bort. "Därför talar jag till dem i liknelser," sade han, "ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte... Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och tillsluter sina ögon." Matt 13:13-15.

(10)

Jesus ville att människorna skulle börja ställa frågor. Han försökte väcka de likgiltiga och få sanningen att göra intryck på hjärtat. Att undervisa i liknelser var populärt och fångade inte bara judarnas respekt och uppmärksamhet, utan även andra folkgruppers. Han hade inte kunnat använda en mer effektiv metod. Om de som lyssnade på honom hade haft längtan att förstå det gudomliga hade de kanske kunnat förstå hans ord, eftersom han mer än gärna ville förklara dem för den som ärligt frågade.

Kristus kunde presentera sanningar som folket inte var beredda att acceptera eller ens förstå. Det var därför han använde liknelser i sin undervisning. Genom att förena sin undervisning med vardagshändelser, erfarenheter eller med naturen, drog han deras uppmärksamhet till sig och påverkade deras hjärtan. När de senare såg på det han illustrerat sin undervisning med, kom de ihåg orden från den gudomlige Läraren. För de sinnen som var mottagliga för den helige Ande blev betydelsen av Frälsarens undervisning mer och mer uppenbar. Det svårförklarliga och svårbegripliga blev uppenbart.

(10)

Jesus sökte efter vägen till vars och ens hjärta. Genom att använda olika slags illustrationer presenterade han sanningen, inte bara i dess olika aspekter, utan också för att nå de olika åhörarna. Deras intresse väcktes genom att de kände igen de bilder som dagligen fanns i deras omgivning. Ingen av dem som lyssnade på Frälsaren upplevde att de var nonchalerade eller bortglömda. I hans undervisning kunde den ödmjuka och den mest syndfulla höra rösten av en som talade till dem med medkänsla och ömhet.

Han hade också en annan anledning att använda liknelser i sin undervisning. Bland alla dem som samlats kring honom fanns präster och rabbiner, skriftlärda och församlingsäldste, herodianer och makthavare, de som älskade det världsliga, inskränkta ambitiösa män, som över allt annat ville hitta något att anklaga honom för. Deras spioner följde dagligen varje steg han tog, för att ur hans egen mun kunna hitta något som kunde fördöma honom och slutgiltigt tysta den som verkade dra hela världen till sig. Frälsaren kände till deras karaktär och framställde sanningen på ett sådant sätt att de inte kunde hitta något hos honom som kunde föras fram inför Stora rådet. Genom liknelser tillrättavisade han de höga ämbetsmännens hyckleri och onda gärningar. I bildspråk klädde han så bitande sanningar att om de uttalats som direkt kritik skulle de inte ha lyssnat på hans ord utan snabbt ha gjort slut på hans verksamhet. Men samtidigt som han lyckades undvika spionernas fällor gjorde han sanningen så tydlig att orätten blev uppenbar och de som var ärliga fick nytta av hans undervisning. Gudomlig visdom, oändlig nåd blev lätt att förstå genom Guds skapade verk. Genom naturen och livserfarenheten undervisades människan om Gud. "Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk" Rom 1:20.

(11)

I de liknelser Frälsaren använde i sin undervisning finns en antydan om vad som utgör den sanna "högre utbildningen". Kristus kunde ha klargjort vetenskapens djupaste sanningar för människan. Han kunde ha förklarat mysterier som man annars skulle ha behövt århundraden av hårt arbete och studier för att tränga in i. Han kunde ha gjort vetenskapliga antydningar som hade gett tankeställare och blivit en drivfjäder för uppfinningar fram till tidens slut. Men det gjorde han inte. Han sade ingenting för att tillfredsställa nyfikenhet eller mänsklig strävan efter världslig höghet. I all sin undervisning ledde Kristus människans tankar till kontakt med den Oändliges tankar. Han uppmanade inte folk att studera mänskliga teorier om Gud, hans Ord eller verk. Han lärde dem att se på Gud som han uppenbaras i sitt verk, sitt Ord och i sin omsorg.

Kristus ägnade sig inte åt abstrakta teorier, utan åt det som är väsentligt för karaktärsutvecklingen och sådant som ökar människans möjlighet att lära känna Gud och stärkte hennes förmåga att göra gott. Han talade till människor om de sanningar som har samband med livsstil och livshållning och som tar fasta på evigheten.

Det var Kristus som ledde undervisningen av Israel. Angående Guds bud och stadgar sade han: "Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Och du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett märke på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar." 5 Mos. 6:7-9. Jesus visade i sin egen undervisning hur denna befallning skall uppfyllas – hur principerna och lagarna i Guds rike kan presenteras så att deras skönhet och oskattbara värde uppenbaras. När Herren utbildade Israels folk till att bli hans utvalda representanter, gav han dem bostäder bland dalarna och bergen. I sin hemmiljö och gudstjänst fördes de hela tiden i kontakt med naturen och Guds Ord. Så undervisade också Kristus sina lärjungar vid sjön, på bergssluttningar, på ängar och i skogsdungar. Där hade de möjlighet att se de naturföremål som han använde för att illustrera sin undervisning. Och medan de lärde sig av Kristus, tillämpade de sina kunskaper genom att samarbeta med honom i hans verk.

(13)

Genom skapelsen får vi alltså kännedom om Skaparen. Naturen är en fantastisk lärobok som vi ska använda tillsammans med Bibeln när vi undervisar andra om hans karaktär och leder de förlorade fåren tillbaka till Guds fålla. När man studerar Guds verk kommer övertygelse från den helige Ande att belysa sinnet. Det är inte en övertygelse som kommer av logiskt resonemang. Men om inte sinnet har blivit för mörkt för att lära känna Gud, synen för oklar för att se honom, örat för dövt för att höra hans röst, förstår man den djupare meningen. Då kommer det skrivna Ordets storslagna, andliga sanningar att inpräntas på hjärtat.

I dessa lärdomar direkt från naturen finns en enkelhet och renhet som gör dem ovärderliga. Alla behöver undervisning från denna källa. Naturens skönhet leder i sig själv själen bort från synd och världsliga lockelser, till renhet, frid och Gud. Alldeles för ofta är de som studerar upptagna med mänskliga teorier och spekulationer som felaktigt kallas vetenskap och filosofi. De behöver komma i närmare kontakt med naturen. Låt dem lära sig att kristendomen och naturen har samma Gud. Lär dem att se harmonin mellan naturen och det andliga. Allt de ser eller rör vid skulle användas i undervisningen för att bygga upp karaktären. Så kommer intellektet att stärkas, karaktären att utvecklas, hela livet att förädlas.

(13)

Kristus hade samma syfte med undervisningen i liknelser som med sabbaten. Gud gav människan minnesmärket av sin skaparkraft, så att de skulle kunna upptäcka honom i det hans händer skapat. Sabbaten ber oss lägga märke till Skaparens härlighet, som finns i hans skapade verk. Det var för att han ville att vi skulle göra det, som han kopplade ihop sin undervisning med naturens skönhet. Under den heliga vilodagen, mer än under någon annan dag, borde vi studera det budskap som Gud gett oss i naturen. Vi borde studera Frälsarens liknelser där han uttalade dem, på äng och i skog, under klar himmel, bland blommor och gräs. När vi kommer nära naturens hjärta gör Kristus sin närvaro verklig för oss och talar till våra hjärtan om sin frid och kärlek.

Kristus har förenat sin undervisning inte bara med vilodagen, utan med hela arbetsveckan. Han har visdom till den som kör plogen och sår säden. I jordbrukets plöjning och sådd och skörd vill han ge oss en bild av det arbete hans nåd utför på hjärtat. Han önskar att vi i allt slags värdefullt arbete och i alla livssituationer finner en lärdom av gudomlig sanning. Då kommer vi inte att vara så upptagna av vårt dagliga arbete att vi glömmer Gud, utan det kommer ständigt att påminna oss om vår Skapare och Återlösare. Tanken på Gud kommer att gå som en röd tråd genom våra dagliga sysslor. För oss kommer åter hans ansiktes härliga glans att vila över naturen. Vi ska evigheten igenom få nya lärdomar i himmelska sanningar och mer och mer bli en bild av Guds renhet. Så "skall alla bli Herrens lärjungar", och "var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad". Jes 54:13;1 Kor 7:24.

nästa kapitel