| Tron jag lever av kapitel 240. Från sida 246 | ren sida tillbaka |
(246)"Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig." - Hebréerbrevet 10:25. - rätt (246) Ni skall aldrig nära tanken, att Ni kan vara kristna och samtidigt sluta Er inom Er själva. Alla är en del av det stora mänskliga nätverket, och arten och kvaliteten hos ens erfarenhet bestäms i vid utsträckning av de människors erfarenheter, som man umgås med. . . . . Låt oss då inte svika vår egen församling. rätt (246) Många säger, att det är helt säkert oskadligt, att gå på konsert och försumma bönemötet, eller att hålla sig borta från möten, där Guds tjänare skall ge ett budskap från Himmelen. Det är tryggt för Er att vara exakt där, som Kristus har sagt, att Han tänker vara. . . . . Jesus har sagt: "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.'" Matteusevangeliet 18:20. Har Du råd med, att välja Dina nöjen och gå miste om välsignelsen? rätt (246) Om kristna samlas och talar till varandra om Guds kärlek, och om återlösningens dyrbara sanningar, vederkvicks deras egna hjärtan, samtidigt som de vederkvicker varandra. rätt (246) Alla bör ha något att säga om och för Herren, ty därigenom blir de välsignade. En minnesbok skrivs om dem, som inte sviker den egna församlingen, utan talar ofta med varandra. Kvarlevans folk skall övervinna genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord. . . . Vi bör inte samlas, för att förbli tysta. Dem, som Herren minns, och som samlas, för att tala till Hans ära och härlighet och berätta om Hans kraft, på dessa kommer Guds välsignelse att vila, och de kommer att vederkvickas. rätt (246) Vi bör använda alla möjligheter till, att uppsöka välsignelsens kanal. . . . Församlingens möten, liksom lägermöten, samlingar i hemförsamlingen, och alla tillfällen, där det förekommer personligt arbete för själar, dessa är Guds bestämda kanaler, att sända ut arla- och särlaregnet genom. rätt |