Ett med vinträdet

(332)Från "The Signs of the Times". 26 dec. 1892.
Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. (2 Kor. 5:17). Det är endast gudomlig kraft som kan ge människohjärtat nytt liv och fylla själen med Kristi kärlek, något som alltid kommer att visa sig i kärlek till dem Han dog för. Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, trohet, mildhet och självbehärskning. När en person är omvänd till Gud får han en ny moralisk uppfattning, en ny bevekelsegrund. Han älskar det Gud älskar, ty livet är då sammanfogat med den gyllne kedjan av de orubbliga löftena i Jesu liv. Kärlek, glädje och frid och en obeskrivlig tacksamhet kommer att fylla själen och de som blir välsignade på det sättet kommer att säga: ”Ditt saktmod gör mig stor.” (Ps. 18:36) rätt

(332)Men de som väntar på att få se en magisk förändring av sina karaktärer utan någon beslutsam insats i kampen mot synden, kommer att bli besvikna. Vi har ingen anledning att vara rädda så länge vi ser på Jesus, ingen anledning att tvivla på att Han helt och fullt förmår frälsa alla som kommer till Honom. Däremot bör vi ständigt vara på vakt så att inte vår gamla natur på nytt får makt över oss och så att inte fienden klarar att lägga en snara för oss, som på nytt gör oss till hans fångar. Vi måste arbeta på vår frälsning med fruktan och bävan, ty det är Gud som verkar i oss både att vilja och att göra Hans goda vilja. Med våra begränsade möjligheter måste vi vara lika heliga på vårt område som Gud är helig på Sitt område. Så långt det är möjligt måste vi ge uttryck åt den gudomliga karaktärens sanning, kärlek och storhet. Liksom vaxet tar intryck av sigillet, så måste själen ta intryck av Guds Ande och behålla Kristi bild. rätt

(333)Vi måste alla växa i andlig älskvärdhet. Vi kommer ofta att misslyckas i våra försök att efterlikna det gudomliga mönstret. Vi kommer ofta att bli tvungna att böja oss ned och gråta vid Jesu fötter, eftersom vi gör misstag och kommer till korta, men vi behöver inte bli missmodiga. Vi måste be innerligare, visa en större tillit och med orubblig ståndaktighet försöka växa upp till likhet med vår Herre. Eftersom vi misstror vår egen kraft, kommer vi att sätta vår tillit till vår Frälsares styrka och prisa Gud som är vår Frälsare och vår Gud. rätt

(333)Där det finns en förbindelse med Jesus, där finns det kärlek. Oavsett vilka andra frukter vi i övrigt bär, är de inte till någon nytta om kärlek saknas. Kärlek till Gud och medmänniskan är själva kärnan i vår kristna tro. Ingen kan älska Kristus utan att älska sina barn. När vi är förenade med Kristus, har vi Kristi sinnelag. Renhet och kärlek lyser fram i karaktären och ödmjukhet och sanning kommer att styra livet. Själva ansiktsuttrycket är förändrat. När Kristus bor i hjärtat, är Han en förvandlande kraft och det yttre bär vittnesbörd om den frid och glädje som bor i det inre. Vi tar emot Guds kärlek på samma sätt som grenen drar till sig näring från vinstocken. Om vi är inympade i Kristus och fiber för fiber har blivit förenade med den levande vinstocken, kommer vi att ge bevis för det genom att bära rikligt med levande frukt. Om vi är förenade med ljuset, kommer vi att vara kanaler för ljuset och med våra ord och gärningar kommer vi att reflektera ljuset till världen. De som är sanna kristna är bundna med den kärlekens kedja, som förenar himmel och jord och som binder samman den dödliga människan med den odödlige Guden. Det ljus som lyser i Jesu Kristi ansikte, lyser in i Hans efterföljares hjärtan, till Guds ära. rätt

(333)Vi blir förändrade genom det som vi ser. När vi mediterar över fullkomligheten hos den gudomliga förebilden, kommer vi att längta efter att bli helt annorlunda än vi är nu och efter att bli förnyade så att vi kan bära Hans bild och få del av Hans renhet. Det är genom tro på Guds Son som förändringen i karaktären äger rum och vredens barn blir Guds barn. De går från döden över till livet, de blir andliga människor och kan urskilja andliga sammanhang. Guds visdom upplyser deras sinne och de ser förunderliga ting i Guds lag. När en människa blir omvänd genom sanningen, sker en förvandling av hennes karaktär. Hon får en allt större insikt. Då hon blir en person som lyder Gud, har hon Kristi sinnelag och Guds vilja blir hennes vilja. rätt

(334)De som förblir lydiga mot Gud, får Kristi sinnelag och Guds vilja blir deras vilja. Den som förbehållslöst överlåter sig åt Guds Andes ledning, kommer att finna att hans sinne utvecklas och att hans uppfattningsförmåga växer. I tjänsten för Gud får han en undervisning som inte är ensidig och otillräcklig. De utvecklar inte en ensidig karaktär utan får en symmetrisk och välutvecklad karaktär. Karaktärssvagheter, som har visat sig i en obeslutsam vilja och kraftlöshet, blir övervunna, ty ständig hängivenhet och fromhet leder människan in i en sådan relation till Kristus, att han har Kristi sinnelag. Han är ett med Kristus och har sunda och fasta principer. Hans uppfattningsförmåga är klar och han ger uttryck för den visdom som kommer från Gud. rätt

(334)Jakob säger: ”Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.” (Jak. 3:13) ”Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.” (Jak. 3:17- 18) De som dricker av frälsningens bägare och åkallar Herrens namn kommer att ha en sådan visdom. Den frälsning som ger överträdaren förlåtelse, ger honom den rättfärdighet som kommer att tåla den Allsmäktiges granskande blick. Den ger också seger över Guds och människans mäktige fiende, skänker evigt liv och glädje till den som tar emot den och kan med rätta bli till glädje för den ödmjuke, som hör talas om detta och är glad. rätt

(335)Liknelsen om det förlorade fåret
Den underbara liknelse som Jesus berättade om det bortkomna fåret och herden som lämnade de nittionio för att söka efter det som kommit på avvägar, är en bild på Kristi uppgift, syndarens tillstånd och den glädje som råder i himlen över en syndare som blir frälst. Herden såg inte sorglöst ut över fåren och sade: ”Jag har nittionio får och det skulle vara alldeles för besvärligt för mig att gå ut och söka efter det som irrar omkring. Det kommer säkert tillbaka och då skall jag öppna dörren till fårahuset så att det kommer in, men jag kan icke ge mig ut och leta.” Nej, så fort fåret hade kommit på avvägar, blev herdens anlete fyllt av sorg och oro. Han räknar sin hjord om och om igen och när han är säker på att ett får saknas, slumrar han inte. Han lämnar nittionio i fårafållan och hur mörk och stormig natten än är, hur farlig och obehaglig vägen än är och hur lång och långtråkig hans tjänstgöring än är, tröttnar han inte och upphör inte att leta, förrän han har funnit det får som hade kommit bort. När han har funnit det, lägger han det uttröttade och utmattade fåret på sina skuldror och bär det tillbaka till flocken, full av tacksamhet över att sökandet inte har varit förgäves. Hans tacksamhet tar sig uttryck i lovsång och han kallar samman vänner och grannar och säger: ”Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.” Så är det när någon som har gått vilse har blivit funnen av fårens store Herde. Änglarna i himlen svarar på Herdens glädjefyllda utrop. När den som var förlorad har blivit funnen, förenar sig himmel och jord i tacksägelse och glädje. ”Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.” (Luk. 15:7) - "The Signs of the Times", 26 dec. 1892. rätt

nästa kapitel