| Utvalda budskap 3 kapitel 55. Från sida 380 | ren sida tillbaka |
(380) (380) Introduktion (380) Synerna, som Ellen White fick i upptakten av sitt uppdrag, förde fram i ljuset betydelsen av den sjunde dagens sabbatsvila som den prövande sanning, vilken, i de sista dagarna, skulle dela jordens inbyggare i två klasser: Dem, som vill lyda Gud och kommer att bli frälsta för evigt, och dem, som förkastar Hans lag och kommer att gå förlorade för evigt. Den enskildes inställning gentemot den sjunde dagens vila kommer att vara den avgörande faktorn. rätt (380) De avslutande händelserna i denna världs historia beskrivs i den 219 sidor långa ”Den Stora Striden”, som utgavs 1858, och dessa var den avgörande kulmen i böckerna om den stora striden, vilka skildras under denna titel i böckerna, som utkom 1884, 1888 och 1911. rätt (380) Hur omsorgsfullt har inte adventister studerat de sista kapitlen i denna bok, och har ryst åt den målade bild, som läggs fram för församlingen och för världen! Utan avklingande intresse har de granskat alla Ellen G. Whites utgivna skrifter efter liknande uttalanden, som kan kasta mera ljus över de kommande händelserna. I denna sektion tar vi för första gången med ett antal av hittills icke offentliggjorda eskatologiska uttalanden, som bidrar till att runda av bilden av denna jords sista händelser. rätt (381) (381) I det, att frågan om en Söndagslag intensifierades i slutet på 1800-talet och agitationen för en riksvid Söndagslag i Förenta Staterna tilltog, skrev Ellen White därför artikeln ”Den förestående konflikten” i Vittnesbörden, band 5, sid. 711-718, och diskuterade innebörden av frågan för sjundedags-adventister, samt tillkännagav att församlingen inte var redo för denna fråga, och förmodade att Gud fortfarande skulle, ”som svar på Sitt folks böner, hålla deras gärningar i schack, som ogiltigförklarar Hans lag” (s. 714). rätt (381) Då lagarna fordrande Söndagens helgande i vissa Sydstater genomdrevs och adventister greps, sattes i fängelse och tvingades att arbeta i sammankedjade grupper, för att de inte följde dessa lagar, ökade frågan om Sabbat-Söndag i betydelse och blev föremål för uppriktigt studium vid Generalkonferensens samling 1889. Efter sin grundliga återblick gav Ellen White förmaningar rörande varje steg, som delegaterna kunde tänkas ta. rätt (381) Agitationen för Söndagslagstiftning avtog så småningom, men under de därpå följande åren framhöll Ellen White ämnet om den sista striden för församlingens ledare. Tiderna hade ändrats, vad angick verklig förföljelse av Sabbatshållare, men frågorna och grundsatserna i samband härmed förblev de samma. Sedan Ellen Whites död har ytterligare förändringar skett, men vi tror att samma principer och samma frågeställningar skall komma upp till ytan igen i den stundande konflikten, oavsett dagsläget. rätt (381) Huvuddelen i denna sektion innefattar eskatologiska uttalanden, som ofta hör samman med stoffet i Den Stora Striden, men som ofta också tillhandahåller nya detaljer och ny insikt. Detta material har delats in i tre huvudavsnitt, nämligen: (382) Läsaren kommer att märka, att när Ellen White ber oss att rikta uppmärksamheten på kommande, prövande erfarenheter, som utan tvivel kommer att innefatta martyrskap och förutsäger avfall inom våra led, förutskickar hon också stor växt i församlingen och ger uppmuntrande förvissning om himmelens understödjande nåd till Guds trogna folk. – Whitestyrelsen. rätt (382) Försäkran, i det att skyarna mörknar år 1884 (382) Vi kan endast förvänta oss nya bryderier i den stundande konflikten, men lika gärna dra oss till minnes det flydda och det kommande, och säga: ”’Ända till denna stund har HERREN hjälpt oss’” (Första Sam. 7:12). ”Sådana som dina dagar är, sådan skall din kraft vara” (Femte Mos. 33:25, norska Bibeln). Prövningen kommer inte att övergå styrkan, som skall ges oss, för att vi skall orka med den. Låt oss därför gripa oss an med vårt arbete, exakt där vi finner det, utan ett klagande ord, i föreställningen om, att ingen kan överraska oss, utan att kraften skall stå i förhållande till prövningarna. . . . rätt (383) Vår nuvarande ro får inte tillåtas att rubbas av de kommande prövningarna, ty Gud kommer aldrig att överge eller svika en själ, som litar på Honom. Guds omsorg om oss överträffar skräcken hos vår fruktan för framtiden. . . . rätt (383) Grubbla inte över framtida kriser – Många vill se hän, bort ifrån nuvarande uppgifter, den nuvarande trösten (384) och nuvarande välsignelser, och grubbla över de framtida kriserna. Därmed öppnas vägen till förtida, svåra stunder, och vi kommer inte att erhålla några nådegåvor, genom att ta ut vanskligheter i förskott. . . . . När ridån för de smärtsamma striderna verkligen dras åt sidan, har vi redan lärt oss en läxa om helig överlåtelse, om välsignad tillit. Då kommer vi att lägga våra händer i Kristi händer, stå med våra fötter på Tidsåldrarnas Klippa, och vara säkra mot stormen, mot frestelsens vindbyar. Vi skall vänta på vår Herre. Jesus kommer alltid att vara en närvarande hjälpare, ja, vid varje tidpunkt, när vi behöver Honom. – Brev 11a, 1884. rätt (384) Du frågar, vad bör göras, för att säkra vårt folks rättigheter till att dyrka Gud enligt våra egna samvetens föreskrifter. Detta har legat som en börda på min själ i någon tid, huruvida det skulle vara ett förnekande av vår tro, och ett bevis för, att vi inte helt litade på Gud. Men jag erinrar mig mycket, som Gud har visat mig förut – ting av liknande slag, som inkallelsen [under Amerikanska Inbördeskriget] och annat. Jag kan säga i gudsfruktan, att det är rätt att vi skall bruka alla krafter vi har, för att avvärja pressen, som används mot vårt folk. . . . rätt (384) Vi skall inte provocera dem, som har godtagit den falska vilodagen, en förordning från påvedömet, i stället för Guds heliga Sabbat. Eftersom de saknar bibliska sakskäl för sin hållning, blir de än mera vreda och beslutsamma, att använda makt, på grund av bristen på belägg för deras inställning i Guds Ord. Förföljelsens kraft följer draken i spåren. Därför krävs det stor aktsamhet, för att inte provocera. Och vidare, låt oss som ett folk, så långt möjligt, rena lägret från moralisk smitta och allvarliga synder. . . . rätt (384) All politik i världen kan inte befria oss från en fruktansvärd sållning, och alla ansträngningar gjorda hos höga myndigheter kommer ej att frita oss från Guds utrensning, bara för att vi värnar om synden. I fall vi, som ett folk, inte håller oss själva till tron, och inte bara med penna och röst försvarar Guds bud, utan (285) verkligen håller samtliga, utan att överträda ett enda av dem, skall svaghet och fördärv drabba oss. . . . rätt (385) Vädjanden är gagnlösa utan den Helige Andes verkan – Alla ansträngningar, för att föra fram våra vädjanden till de högsta myndigheterna i vårt land kommer, oavsett hur allvarliga, starka och vältaliga anmodandena till vårt värn än måtte vara, inte ge oss det vi önskar, med mindre Herren verkar genom Sin Helige Ande i deras hjärtan, som påstår sig tro sanningen. Vi må kämpa som en stark man, som simmar emot strömmen vid Niagarafallen, dock kommer vi att förlora, såvida inte Herren är vår sakförare. Gud vill bli ärad av Sitt folk. De måste vara rena, de måste vara avklädda jaget, ståndaktiga, orubbliga, alltid knutna till Herrens verk. . . . rätt (385) Lagar, som hyllar den falska vilodagen – Vi skall vara redo och invänta Guds order. Folk kommer att bli upprörda i sitt innersta. Allt stöd kommer att dras tillbaka från dem, som hävdar Guds enda standard för rättfärdighet, det enda riktiga provet på ens sinnelag. Och alla, som vägrar att böja sig för de nationella parlamentens påbud, och lyda ländernas lagar, genom att upphöja den vilodag, som införts som ett hån mot Guds heliga dag, kommer att känna av inte bara den påvliga motståndsmakten, utan den protestantiska världen, vilddjurets avbild. . . . rätt (385) Den stora sållning, som stundar snart, kommer att avlägsna dem, som Gud inte har valt ut, och Han kommer att få ett rent, sant och heligt prästerskap, berett för särlaregnet. . . . rätt (385) Ett nytt liv utgår från sataniska krafter och verkar med en kraft, som vi inte förr har sett. Och skall då inte en ny kraft ovanifrån ta Guds folk i besittning? – Brev 55, 1886. rätt (385) Vi skall snart få kämpa mot landets makter, och vi har varje orsak till att frukta att lögnen skall få överhanden. Vi skall uppmana våra församlingar i Herrens namn till, att se denna kamp i dess sanna ljus. [Se Vittnesbörden, band 5, sid. 711-718, ”Den förestående striden” (1889). – Utgivarna.] Det blir en strid mellan Gamla och Nya Testamentets kristenhet och (386) kristenheten bakom mänsklig tradition och fördärvade fabler. rätt (386) Denna kamp skall avgöra, om det rena evangeliet skall ha fäste i vår nation, eller om svunna tiders påvedöme skall erbjudas protestantismens högerhand i gemenskap, och denna makt skall härska, för att inskränka trosfriheten. . . . Budskapet måste gå vitt och brett, så att de, som omedvetet har påverkats av påvedömet, utan att veta vad de gör, får höra. De har ingått broderskap med påvedömet genom jämkningar eller kompromisser och genom eftergifter, som förvånar påvedömets anhängare. . . . rätt (386) Guds barn i andra församlingar – Gud har barn, många sådana, i protestantiska församlingar, och ett stort antal i katolska församlingar, som är mera uppriktiga i att lyda ljuset och göra det allra bästa de vet, än ett stort antal Sabbatshållande adventister, som inte vandrar i ljuset. Herren önskar att få sanningens budskap förkunnat, så att protestanterna kan varnas och vakna upp till insikt om tingens verkliga tillstånd, och inse värdet av religiös frihet, som de länge har åtnjutit. rätt (386) Söndagstillägg i Förenta Staterna – Detta land har varit ett hem åt förtryckta, ett vittne för samvetsfriheten, och ett stort nav för andligt ljus. Gud har sänt budbärare [A. T. Jones och andra], som har studerat sina Biblar, för att ta reda på, vad som är sanning, och har studerat deras göranden, som spelar sin roll i uppfyllandet av profetian om, att bibringa religiösa tillägg, som ogiltigförklarar Guds lag och därigenom skänker herraväldet åt syndens människa. Och skall då ingen röst upphävas i en direkt varning, för att väcka församlingarna till insikt om deras fara? Skall vi låta saker och ting pågå, och låta Satan vinna seger utan protest? Gud förbjude det. . . . rätt (386) Många utanför våra led skall träda fram till fronten – Det finns många själar, som skall komma ut ifrån världens led, ut ifrån kyrkorna – även ifrån Katolska (387) Kyrkan – vars iver kommer att vida överstiga den hos dem, som hittills har stått i de djupa leden, för att förkunna sanningen. På grund härav kommer den elfte timmens arbetare att få sin lön. Dessa kommer att se fienden närma sig och ge basunen en tydlig klang. När krisen är över oss, när katastrofens stund timar, kommer de att infinna sig vid fronten, dra på sig Guds hela rustning, och upphöja Hans lag, hålla fast vid Jesu tro, och försvara trosfrihetens sak, som reformatorerna värnade med ihärdighet och för vars skull de offrade sina liv. . . . rätt (387) En falsk vilodag utgör stridsfrågan – En falsk sabbat presenteras, för att vinna lagstiftande kraft, och därmed tvinga fram helighållandet av en vilodag, som Gud inte har påbjudit åt människor. Romarkyrkans förföljelse av protestanterna – varvid Jesu Kristi religion nästan utplånades – kommer att mer, än överträffas, när protestantismen och påvedömet går samman. . . . . rätt (387) Vårt eget land kommer att bli ett slagfält, där det skall stå ett slag om religiös frihet – att tillbe Gud i enlighet med våra egna samveten. Ser vi inte, hur fienden verkar, för att söva ned personer, som egentligen borde vara vakna, och vars inflytande inte borde vara neutralt, utan helt och fullt på Herrens sida? Skall människor ropa: Fred och säkerhet nu, när det plötsligt kommer ödeläggelse över världen, när Guds vrede skall utgjutas? – Manuskript 30, 1889. rätt (387) Amerika kan bli den farligaste platsen (387) Ju närmare vi kommer de avslutande scenerna för denna jords historia, desto mera uttalat kommer Satans verk att vara. Varje slags påfund kommer att erövra ledartröjan och avleda tankarna från Gud, genom Satans bedrägeri. – Brev 23c, 1984. rätt (388) (388) En tidig syn om Sabbatens betydelse (388) Men vi skall inte se den i all dess härlighet och viktighet, förrän fridens pakt har ingåtts med oss genom Guds röst, och pärleportarna i det Nya Jerusalem har öppnats på vid gavel på sina gångjärn, och den glada och fröjdfulla rösten från den älskade Jesus hörs rikare, än någon annan musik, som någonsin har ljudit i människors öron, och bjuder oss att träda in. – Brev 3, 1851. rätt (388) Vi måste inta en bestämd ståndpunkt, att vi inte skall ära den första veckodagen som vilodag, för denna är icke den dag, som blev välsignad och helgad av Herren, och genom iakttagande av Söndagen kommer vi att ställa oss på den store bedragarens sida. Striden om Sabbaten kommer att öppna upp frågan för folk, och där kommer vi att få en orsak till, att framföra den äkta vilodagens krav. . . . rätt (388) Det gudfruktiga och laglydiga folket borde vara flitigt, inte endast i bön, utan i handling, och detta kommer att framställa sanningen för dem, som aldrig har hört den. . . . rätt (388) När Guds lag har gjorts ogiltig, och avfallet medfört landsomfattande synd, kommer Herren att arbeta till förmån för Sitt folk. Deras enorma bryderi kommer att bli ett tillfälle för Honom. Han kommer att visa Sin kraft till gagn för Sin församling. . . . rätt (388) En tid för att vittna – Herren har upplyst oss (389) om, vad som kommer över jorden, så att vi kan upplysa andra, och vi skall inte hållas oskyldiga, om vi låter oss nöja med, att sitta bekvämt tillbakalutade, med knäppta händer, och hänge oss åt ting av mindre betydelse. . . . . rätt (389) Folk får inte lov, att snubbla på sin väg i mörkret, utan att veta, vad som ligger framför dem, och oförberedda på de stora stridsfrågor, som väntar. Det återstår ett arbete att uträtta för denna tid, för att sätta folk i stånd till, att förbli stående på de ohyggliga svårigheternas dag, och alla måste utföra sin del i detta arbete. De måste iklädas Kristi rättfärdighet, och vara så befästa i sanningen, att de inte godtar Satans lurendrejeri som äkta utslag av Guds kraft. . . . . rätt (389) Detta är en högtidlig, allvarsmättad stund för Guds folk, men om de står nära Jesu blödande sida, kommer Han att vara deras försvar. Han kommer att röja vägarna fria, så att ljusets budskap når fram till stora män, till författare och lagstiftare. De kommer att få möjligheter, som Ni inte anar, och somliga av dem kommer att modigt försvara kraven hos Guds nedtrampade lag. . . . rätt (389) Satans strategi i den sista striden – Nu behövs de män och kvinnors nitiska verksamhet, som eftersträvar själars frälsning, ty Satan har som en mäktig general intagit fältet, och i denna sista tid verkar han med alla tänkbara metoder, för att utestänga det ljus, som Gud vill att Hans folk skall ha. Han lockar in hela världen i sina led, och de få, som är trofasta mot Guds krav, är de enda, som över huvud taget kan motstå honom, och även dessa försöker han att övervinna. . . . rätt (389) Gå själva till Gud; be om gudomlig upplysning, så att Ni är klara över, vad som är sanning. Härigenom kommer Ni att kunna skilja mellan Guds äkta verk och mörkrets makters efterapning, när den förunderliga, mirakelverkande kraften sätts i funktion, och fienden uppträder som en ljusets ängel. . . . . rätt (389) En värld skall varnas, och när den tredje ängelns budskap når ut med ett högt rop, kommer människorna att bli helt (390) förmögna, att besluta sig för eller emot sanningen. Den stora ändringen kommer att göras av Satan och hans onda änglar, förenade med onda människor, som kommer att avgöra sina öden, genom att ogiltigförklara Guds lag, trots övertygande bevis från Hans Ord om dess oföränderlighet och eviga bestånd samt giltighet. rätt (390) Den tredje ängelns budskaps höga rop – Den tidpunkt, som profeten har skrivit om, skall komma, och den tredje ängelns mäktiga rop kommer att höras på jorden, hans härlighet kommer att lysa upp världen, och budskapet kommer att segra, men de, som inte vandrar i dess ljus, kommer inte att segra genom det. . . . rätt (390) Den högtidliga tidpunkten är kommen, när predikanter borde gråta mellan förgården och altaret, och ropa: ”’HERRE, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas” (Joel 2:17). Det är en dag, varunder förkunnare och folk bör bekänna sina synder inför Gud och inför varandra, i stället för att lyfta upp sina själar i självgodhet. rätt (390) En här av troende, som består det sista provet – Guds lag har ogiltigförklarats, och även ibland dem, som försvarar dess bindande krav, förekommer det vissa, som bryter dess heliga föreskrifter. Bibeln kommer att öppnas från hem till hem, och män och kvinnor kommer att finna åtkomst till dessa hem, och sinnen kommer att öppna sig för Guds Ord; och när kriserna stundar, kommer många att vara beredda att fatta rätta beslut, också när de står inför ohyggliga svårigheter orsakade av Satans bedrägliga underverk. Fastän dessa kommer att bekänna sig till sanningen och bli Kristi medarbetare i elfte timmen, kommer de att få samma lön som den, som har arbetat hela dagen. Dessa kommer att utgöra en här av ståndaktiga troende, som kommer att stå lika fasta som en klippa under den sista prövningen. . . . rätt (390) Det kommer att stråla större ljus över alla profetians stora sanningar, och de kommer att skådas på ett nytt och klart sätt, eftersom Rättfärdighetens klara solstrålar kommer att lysa upp det hela. . . . rätt (390) Då ängeln skulle till att redogöra för de ytterst intressanta (391) profetiorna för Daniel och få dem nedtecknade åt oss, som bevittnar deras uppfyllelse, sade ängeln: ”var stark, ja, var stark’” (Dan. 10:19). Vi skall erhålla samma härlighet, som uppenbarades för Daniel, ty den gäller Guds folk i dessa sista dagar, för att de skall kunna ge basunen ett bestämt ljud. – Manuskript 18, 1888. rätt (391) När Kristus skall komma för andra gången, kommer hela världen att vara indelad i två klasser, de rättfärdiga och de orättfärdiga. Det stora tecknet på Människosonens ankomst skall föregås av tecken och under i himlarna. . . . rätt (391) Stänk från Guds vredes bägare har redan fallit över landet och havet, och påverkar luftens element. Man söker förgäves efter orsaken till dessa ovanliga händelser. rätt (391) Gud har inte hindrat mörkrets krafter från att utföra sitt dödliga verk, att fördärva luften, en av livets och näringens källor, med ett dödligt smittämne. Förutom växtligheten, lider också människor av farsoter. . . . . rätt (391) Den fysiska och religiösa världen kommer att skakas om – Dessa ting är följden av, att dropparna från Guds vredes bägare stänks ut över jorden, och är endast litet i förhållande till vad, som kommer att ske i en nära framtid. rätt (391) Jordskalv på olika ställen märks, men dessa ödeläggelser har varit starkt begränsade. . . . Fruktansvärda jordstötar skall drabba klotet, och mäktiga herrars palats, som har rests till stor kostnad, kommer förvisso att förvandlas till ruinhögar. rätt (391) Jordskorpan kommer att rivas sönder av utbrott från element dolda i jordens inre. Väl dessa element har släppts lösa, kommer de att sopa undan rikedomarna åt dem, som i åratal har ökat sina förmögenheter, och säkrat sig stora egendomar för en svältlön åt sina anställda. rätt (391) Även den religiösa världen skall skakas om något fruktansvärt, ty alltings slut är nära. . . . Hela samhället (392) ordnar sig i två stora klasser, de lydiga och de olydiga. . . . . rätt (392) Det kommer lagar, för att styra samvetet – Den så kallade kristna världen kommer att bli en skådebana för stora och avgörande handlingar. Myndighetspersoner kommer att sätta i verket lagar, som styr samvetet, efter påvedömets exempel. Babylon kommer att få alla folk att dricka vin från sin otukts vrede. Varje nation kommer att bli inblandad. På den tidpunkten tillkännager Johannes i Uppenbarelseboken: rätt (392) ”jordens köpmän har blivit rika genom hennes omåttliga lyx.’ Och jag hörde en annan röst från himlen säga: ’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Blanda dubbelt åt henne i den bägare som hon har blandat. Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx. Hon säger i sitt hjärta: Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva känna någon sorg” (Upp.18:3-7). rätt (392) Ett världsomspännande förbund – ”De behärskas av ett och samma sinne och överlämnar sin makt och myndighet åt vilddjuret. De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung” (Upp.17:13, 14). rätt (392) ”De behärskas av ett och samma sinne”. Det kommer att vara en världsvid sammanslutning, en stor samklang, ett förbund av Satans krafter. ”… och överlämnar sin makt och myndighet åt vilddjuret.” Alltså visas samma egenmäktiga, förtryckande makt mot religiös frihet, frihet till att dyrka Gud efter samvetet, som visades av påvemakten, då den fordom förföljde dem, som dristade sig till att inte anpassa sig till de romersk-katolska religiösa ritualerna och ceremonierna. rätt (392) I det krig, som kommer att föras i dessa sista dagar, kommer det förenade motståndet mot Guds folk att utgöras av alla de fördärvade (393) makter, som har avfallit från lydnad mot Herrens lag. I detta krig kommer det fjärde budets Sabbat att vara den stora stridsfrågan, ty i vilodagsbudet identifierar Sig den store Laggivaren som Skaparen av himlarna och jorden. . . . . rätt (393) I Uppenbarelseboken läser vi om Satan [som verkar genom det andra vilddjuret]: ”Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde. Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal” (Upp.13:13-17). . . . . rätt (393) ”Och jag såg att det ut drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – ’Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön” (kap.16:13-15) . . . . . rätt (393) Satan kommer att se ut att ha vunnit – Allting i naturen, och i världen på det hela taget, laddas med den största spänning. Satan kommer, i samverkan med sina änglar och med onda människor, att vidta alla ansträngningar, för att vinna seger, och kommer att se ut att ha vunnit. Men sanning och rättfärdighet kommer att dra segrande ur striden. De, som har trott på en lögn, kommer att övervinnas, ty avfallets dagar kommer att nå sin ände. – Manuskript 24, 1891. rätt (394) (394) Råd om Söndagslagsfrågor (394) Det finns frågor, där det är långt bättre med så litet publicitet som möjligt, i båda fallen – för eller emot. . . . . rätt (394) Gud kommer att ge ljus och kunskap, när det behövs – När Söndagsfrågan har behandlats och blivit lag, kommer det inte att vara så farligt att ta steg, som inte är av ett slag, som bär himmelens godkännande. . . . därför att Herren ger ljus och kunskap, när det är störst behov av det. . . . . rätt (394) Så länge som alla Sabbatshållare är bekymrade och vilsna, och söker att tränga in i framtidens mysterier, samt att lära sig allt, vad de kan om den rätta inställningen, som de skall ha, bör vi se till, att ge dem sunda råd om Söndagens hållande. . . . Det kommer alltid att vara fara för, att gå till ytterligheter. . . . rätt (394) I fall det fattas beslut om, att vårt folk inte skall arbeta på Söndagen, och våra bröder i Sydstaterna* kommer att visa sig efterleva Söndagslagen, på grund (395) av motstånd, hur länge skall det då dröja, innan vårt folk i hela världen möter samma förhållande, som de gör i Sydstaterna! [*Vid tiden, då detta manuskript skrevs, förföljdes sjundedags-adventister i vissa av Sydstaterna, eftersom de överträdde delstaternas Söndagslagar. Somliga av dessa adventister vägrade, att betala böter, och blev då kedjefångar.] Beslutet skall vara allmänt gällande. Om det kommer fram i dagsljuset, vilket torde ske gradvis, och de som hävdar sig vara Sabbatshållare, gör eftergifter och slavaktigt faller till föga för en avgud, kommer de att ge upp sina principer, tills de har förlorat allt. rätt (395) Om vi råder dem till, att inte respektera den falska vilodagen, som upphöjts till att ta Herrens vår Guds Sabbats ställe, säg då åt dem detta på ett lugnt sätt, och uppmuntra dem till att inte trotsa den lagstiftande makten i ord eller handlingar, med mindre det är nödvändigt att göra detta till Guds ära, till försvar för Hans nedtrampade lag. Undvik onödiga handlingar, som väcker kamplusten eller motståndarnas lidelser. . . . . rätt (395) Våra fiender bör inte ges goda orsaker till att anklaga oss för att vara laglösa eller trotsa lagarna genom vår egen oklokhet. [Se Vittnesbörden, band 9, sid. 232-238, ”Söndagsarbete.”] Vi skall inte tro, att det är vår uppgift att irritera våra grannar, som håller Söndagen, genom att anstränga oss målinriktat för att arbeta på den dagen, och visa vårt oberoende. . . . rätt (395) Det bör inte förekomma några högljudda demonstrationer. Låt oss betänka, hur hemskt och förfärligt tråkigt det är, att detta bedrägeri har fått världen i sitt grepp och söka, att med varje till buds stående medel upplysa dem, som är våra bittraste fiender. Om principerna för den Helige Andes verkan i sinnet har godtagits, som han [den kristne] måste uppleva, för att göras redo för himmelen, kommer han inte att göra något överilat eller förmätet, som orsakar vrede och hån mot Gud. . . . rätt (395) Hur Ni behandlar vilodagsfrågan är avgörande – Det finns en del prövande vittnesbörd, som skall frambäras manligt av Sabbatshållarna och en bitter förföljelse, som måste uthärdas in i det sista. . . . Det får inte utgå uttalanden, som uppmuntrar till halvhjärtad tjänst, eller dölja vårt ljus på ett fegt sätt, under en skäppa eller under en säng, för vi (396) kommer med säkerhet att prövas och sättas på prov. . . . . Var så säkra på, att Sabbaten är en prövosten, och Er reaktion på denna fråga försätter Er antingen på Guds sida eller på Satans sida. Vilddjurets märke kommer att framställas på varje institution och inför varje enskild person. . . . rätt (396) Allt, vad Satan har gjort sedan början på sitt verk och kommer att fortsätta med till slutet, har varit att upphöja det falska, att inta den äkta platsen åt Herrens vilodag. Han är lika angelägen om detta nu och mera beslutsam, än någonsin förr. Han har kommit ned med stor makt, för att bedra dem, som bor på jorden med sitt sataniska falskspel. . . . . rätt (396) När vi står ansikte mot ansikte med krisen, kommer Guds lag att te sig mera dyrbar, mera helig, och eftersom det då är tydligare, att den gjorts ogiltig och förpassats åt sidan, bör vår aktning och vördnad för lagen stiga i motsvarande grad. . . . . rätt (396) Med Sitt handlingssätt ger den långmodige Guden nationerna en bestämd prövotid, men om de passerar en viss punkt, hemsöker Gud dem i Sin harm. Han kommer att straffa. Världen har gradvis visat allt mera förakt för Guds lag, och bönen för denna tid måste vara den här: ”Det är tid för dig, Herre, att göra något, ty de har gjort din lag om intet” (Ps. 119:126, norska Bibeln). rätt (396) Enskilda kommer att ta ansvar – Ingen bör uppträda skrytsamt, vare sig i föreskrift eller i exempel, för att visa att han trotsar landets lagar. Fäll inga uttalanden om, vad personer i skilda delstater kan göra, eller inte göra. Låt inget göras, för att minska den enskildes ansvar. Inför sin Gud måste de stå eller falla. Ingen bör känna det som sin uppgift, att uttala sig inför vårt eget folk, eller inför våra fiender, så att deras stridslust väcks, och de tar Era ord och tolkar dem på sådant sätt, att Ni blir anklagade för att vara upproriska mot regeringen, ty då stängs dörrarna till folk. . . . . rätt (396) Samtidigt som vi inte skall böja oss för en egenmäktig makt, för att upphöja Söndagen, genom att kräla för den, och vi heller inte överträder Sabbaten, vilket en despotisk makt kommer att försöka att tvinga oss (397) till, skall vi vara visa i Kristus. . . . Vi får inte säga ett enda ord, som skulle skada oss själva, för det vore illa nog, men när Ni visst säger något, och när Ni gör förmätna saker, som äventyrar Guds sak, utför Ni ett gruvligt verk, ty därmed ger Ni Satan en fördel. Vi skall icke vara överilade och våldsamma, utan alltid lära oss av Jesus, hur vi bör handla i Hans anda, för att frambringa sanningen sådan den är i Honom. . . rätt (397) Fara för hastiga handlingar och felsteg – En taktlös, temperamentsfull och hårdnackad person kommer, med den allvarliga fråga vi har framför oss, att göra mycken skada. Ja, han kommer att efterlämna ett sådant intryck, att alla sjundedags-adventisters krafter inte kommer att kunna stå emot hans förmätenhet, eftersom Satan, ärkebedragaren, den store upprorsmakaren, vilseleder människor angående den egentliga innebörden hos denna stora fråga, och dess betydelse inför evigheten. . . . . rätt (397) Det finns de, som genom hastiga och överilade handlingar kommer att förråda Guds sak i fiendens hand. Det kommer att finnas människor, som kommer att försöka att hämnas, som kommer att bli avfälliga och förråda Kristus i form av Hans heliga. Alla behöver lära sig försiktighet; men å andra sidan är det fara för, att vara för konservativ, och därigenom ge fienden eftergifter. . . . . rätt (397) Vad helst vi gör, som upphöjer det falska, och intar platsen åt den sanna och äkta vilodagen, är otrohet mot Gud, och vi måste handla synnerligen försiktigt, så att vi inte upphöjer syndens människas beslut. Vi skall inte befinnas stå på neutral mark i en fråga med så omfattande följder. . . . rätt (397) Förföljelse under slaget före den sista, avslutande striden – De två härarna kommer att stå tydligt och skilt ifrån varandra, och denna åtskillnad kommer att vara så markant, att många som överbevisas av sanningen, kommer att ställa sig på Guds laglydiga folks sida. När detta stora verk inträffar under slaget, före den sista, avslutande striden, kommer många att sättas i fängelse, många kommer att fly för sina liv från stora och mindre städer, och många kommer att bli martyrer för Kristi sak, i försvaret av sanningen. . . . Ni kommer inte att frestas mera, än vad Ni (398) förmår att klara av. Jesus bar allt detta och mycket mera. . . . . rätt (398) Vargarnas verksamhet i fårakläder – Också ibland oss kommer det att finnas lejda män och ulvar i fårakläder, som kommer att förfölja [en del av] Guds hjord, för att offra åt andra gudar inför Herren. . . . Unga, som inte är förankrade, rotfästa och grundade i sanningen, kommer att fördärvas och lockas bort av de blindas blinda ledare; och de ogudaktiga, föraktarna som förundras och går förtappade, som föraktar den Gamle av Dagars suveränitet, och sätter en falsk gud på tronen, ett väsen av sin egen bestämmelse, ett väsen i allt likt dem själva – dessa agenter kommer att vara i Satans hand, till att fördärva den oförsiktiges tro. rätt (398) De själviska kommer att håna de trofasta (398) I Herrens namn vill jag råda hela Hans folk till, att lita på Gud och inte börja, att leta efter lätta utvägar för framtiden, utan låta Gud bereda en utväg. . . . rätt (398) Som vår dag är, kommer vår kraft att vara – När den kristne ser framåt mot uppgifter och svåra prövningar, som kommer att drabba honom på grund av hans kristna trosbekännelse, är det mänskligt att tänka över följderna, och hysa motvilja mot framtidsutsikterna, och så kommer det förvisso att vara, när vi närmar oss slutet på denna världs historia. Vi måste låta oss uppmuntras av sanningen i Guds Ord, att Kristus aldrig kommer att svika Sina barn som deras trygge Ledare i deras prövningstimme; för vi har en sanningsenlig beskrivning av dem, som har stått under Satans grymma makt, att Hans nåd står i förhållande till deras dag. Gud är trofast och kommer inte att låta oss bli frestade över vår förmåga. . . . rätt (398) Det kan förekomma stora berg av vanskligheter beträffande, hur vi skall motsvara Guds krav och ändå (399) inte bryta mot landets lagar. Han [den troende] skall inte vidta mått och steg, för att skydda sig mot prövningar, för han är bara Guds instrument och han skall tåga framåt med ett enda mål i sikte och med sinne och själ befästa som en borg dag för dag, så att han inte offrar en enda av sin hederlighets grundsatser, så att han inte stoltserar, inte slungar hotelser omkring sig, eller säger vad han skall eller inte skall göra. För han vet inte, vad han kommer att göra, förrän han utsätts för prövningen. . . . rätt (399) Vi skall icke irritera Söndagshållande grannar – Vi bör hela tiden vandra i all ödmjukhet. Fienden bör inte få orsak till, att anklaga oss för att vara laglösa och trotsa lagarna genom vår egen oklokhet. Vi bör inte känna det som vår plikt, att irritera våra grannar, som avgudar Söndagen, genom att arbeta extra mycket på den dagen, framför ögonen på dem, för att visa vår oavhängighet. Våra systrar behöver inte välja Söndagen som den dag, när de visar upp sin tvätt. Det skall inte förekomma några högljudda demonstrationer. Låt oss betänka, hur fruktansvärt och förfärligt sorgligt det är, att det här bedrägeriet har fångat världen, och att vi till varje pris måste bruka vår kraft till att upplysa dem, som är våra bittraste fiender. Om han [den kristne] har underordnat sig principerna för den Helige Andes invärtes verkan i honom, för att bli lämplig för ett liv i himmelen, kommer han inte att göra något överilat eller förmätet, som skapar vrede eller hån mot Gud. . . . rätt (399) Inga döda ibland Guds folk, efter det att nådens dörr är stängd – När Jesus har rest Sig från Sin medlartron, kommer alla saker att vara avgjorda, och skulle Guds folk då drabbas av motstånd och död, skulle det inte vara ett vittnesbörd till sanningens favör. . . . . rätt (399) Vi ber Er enträget, att betänka denna fara: Det, som vi har att frukta mest, är namnkristendomen. Vi har många bekännare av sanningen, som kommer att övervinnas, eftersom de inte känner Herren Jesus Kristus. De kan inte skilja Hans röst från en främlings stämma. Vi behöver inte vara rädda för, att någon skall sugas med ens i ett vittomfattande avfall, om vederbörande äger en levande erfarenhet av (400) kunskapen om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Om Jesus är formad på insidan, härlighetens hopp, kommer den olärde så väl som den utbildade att kunna frambära vår tros vittnesbörd med orden: ”Jag vet, vem jag har trott på.” Somliga kommer att sakna argument till att visa, vari deras motståndare har fel, och har aldrig haft de möjligheter som andra har haft. Likväl kommer inte dessa att bli överväldigade av de mångas avfall, eftersom deras egna hjärtans vittnesbörd belägger, att de äger sanningen, och de mest skarpsinniga resonemang och Satans anklagelser kan inte rubba deras kunskap om sanningen, och de hyser inget tvivel och ingen fruktan för, att de själva skulle vara på villospår. . . . rätt (400) När utsvävningar, kätteri och vantro fyller landet, kommer det att finnas många ödmjuka hem, där bön, uppriktig och syndaångrande bön, kommer att sändas upp från dem, som aldrig har hört sanningen, och det kommer att finnas många hjärtan, som kommer att känna förtvivlan över den vanära, som riktats mot Gud. Vi är för snäva i vårt tänkande, vi har dåligt omdöme, för många av dessa kommer att godtas av Gud, eftersom de värnar om varje ljusstråle, som har skinit på dem. – Manuskript 6, 1889. rätt (400) Betala böterna, i fall det befriar Dig från Din förtryckare (400) När överbevisade personer motstår ljuset, följer (401) sina egna böjelser, och hellre tar emot människors hyllning, än Guds gunst, gör de så, som många gjorde i Kristi dagar. . . . rätt (401) Buden skall inte förbigås, för att vinna lättnad – Kristus är vårt exempel. Anti-Krists beslut om, att genomföra upproret han inledde i himmelen, kommer att fortsätta genom påverkan på olydnadens barn. Deras missunnsamhet och hat mot dem, som lyder det fjärde budet, kommer att växa sig allt bittrare. Men Guds folk skall inte dölja sitt banér. De skall inte strunta i Guds bud, och följa mängden i att göra ont, för att få det behagligare. De bör vara försiktiga, så att de inte fördömer sina bröder i tron, som är ståndaktiga, orubbliga och alltid står nära Herrens verk. . . . rätt (401) De, som sviker Gud, för att rädda sina liv, kommer att svikas av Honom. Försöker de, att rädda livet, genom att ge upp sanningen, kommer de att gå miste om det eviga livet. rätt (401) Naturlig kärlek till vänner och släktingar bör inte få någon själ, som befinner sig i ljuset, att förkasta ljuset, och därmed vanära Gud, Fadern, och Jesus Kristus, Hans enfödde Son. Varje tänkbar ursäkt för olydnad kommer att plockas fram av personer, som väljer, liksom många gjorde på Kristi tid, människors gunst framför Guds gillande. Om man väljer hustru eller barn, far eller mor, framför Kristus, kommer detta val att gälla för evigt, och med det följer ett ansvar. . . . . rätt (401) Den själ, som har fått ljus om Herrens Sabbat, minnesmärket över Hans skapelse, och som för att frigöra sig själv från obehag och skam, väljer att vara otrogen, han har sålt sin Herre. Han har vanärat Kristi namn, han har sällat sig till Anti-Krists härar; tillsammans med dessa kommer han att stå på den stora dagen utanför Guds stad, inte jämte de trofasta, sanna och rättfärdiga i himmelens rike. rätt (401) Alla, som har en uppriktig tro, kommer att sättas på prov och prövas. De kan nödgas till, att avstå från hus och land, ja, rent av mista den egna släkten, på grund av bittert motstånd. (402) ”När de förföljer er i den ena staden, så fly till den andra.” ”Sannerligen säger jag er: Ni skall inte ha hunnit igenom alla Israels städer, förrän Människosonen kommer” (Matt. 10:23, Reformations-Bibeln). rätt (402) Anti-Krist – de, som upphöjer sig själva mot Gud – kommer att bli varse Hans vrede – Ju större människors inflytande är för det goda, under Guds Andes styrning, desto mera beslutsam kommer fienden att bli, att rikta sin avund och sitt hat mot honom genom religiös förföljelse. Men hela himmelen står på Kristi sida, inte på Anti-Krists. Dem, som älskar Gud, och är villiga att dela Kristi lidanden, kommer Gud att ära. Anti-Krist, det vill säga alla, som upphöjer sig själva mot Guds vilja och arbete, kommer vid den bestämda tiden att märka Hans vrede, som gav Sig Själv, så att de inte skulle gå förlorade, utan ha evigt liv. Alla, som bevarar lydnaden, alla, som vägrar att sälja själen för pengar, eller för människors gunst, kommer Gud att notera i livets bok. – Manuskript 9, 1900. rätt |