Arv och testamenten

(476) "Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla." (Matt. 6:19, 20.) Själviskheten är en själsfördärvande synd. Under denna huvudrubrik kommer begärelsen, som är avguderi. Allt tillhör Gud. Allt det överflöd som vi uppskattar är resultatet av gudomlig välgörenhet. Gud är den store och överflödande Givaren. Om Han fordrar någon del av det rika förråd Han gett (477) oss så är det inte för att Han skall bli berikad av våra gåvor, ty Han behöver ingenting från våra händer, men det är för att vi skall få tillfälle att utöva självförnekelse, kärlek och sympati för våra medmänniskor och på så sätt bli verkligen upphöjda. rätt

(477)I varje gudstjänstordning, ända från Adams dagar ned till vår tid, har Gud gjort anspråk på människors ägodelar och sagt: Jag är universums rättmätige ägare. Helga därför förstlingsfrukten åt Mig, bär fram ett trohetsoffer, överlämna åt Mig vad som är Mitt och erkänn så Min överhöghet, så skall det stå dig fritt att behålla och glädja dig över Mina gåvor och Min välsignelse skall följa dig. "Ära Herren med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda." (Ords. 3:9.) rätt

(477)Guds anspråk kommer först. Vi gör inte Hans vilja genom att ge Honom det som blir över av vår inkomst, när alla förmenta behov har tillfredsställts. Innan någon del av vår inkomst är förbrukad, borde vi lägga åt sidan och ge Herren den del Han gör anspråk på. I det gamla förbundets tid brann alltid ett tackoffer på altaret, och på så sätt visades människans ständiga förpliktelse mot Gud. Om vi har framgång i våra världsliga affärer är det därför att Gud välsignar oss. En del av denna inkomst borde användas för de fattiga, och en stor del i Guds verk. När vi ger Gud det Han fordrar, kommer återstoden att helgas och välsignas för vårt eget bruk. Men när en människa rövar från Gud genom att undanhålla det som Han fordrar, vilar Hans förbannelse över det hela. rätt

(477)Gud har gjort människor till de kanaler genom vilka Hans gåvor skall flyta för att underhålla det verk Han vill skall föras framåt i världen. Han har gett dem rikedom till att användas på ett klokt sätt, inte för att själviskt samlas på hög, förslösas i lyx och självisk tillfredsställelse, antingen i kläder eller onödiga saker till hemmet. Han har begåvat dem med medel till att underhålla Hans tjänare i arbetet som förkunnare och missionärer, och stödja de institutioner Han har etablerat bland oss. De som gläder sig i sanningens dyrbara ljus, borde känna en brinnande längtan att det skall utbredas (478) överallt. Det finns en del trogna standar-bärare som aldrig drar sig undan plikten eller skyr ansvaret. Deras hjärtan och plånböcker är alltid öppna när det behövs medel för att vidga Guds verk. Det är ibland verkligen några som tycks vara beredda att göra mer än sin plikt, som om de vore rädda för att förlora ett tillfälle att investera sin del i himmelens bank. Det finns andra som vill göra så litet som möjligt, De ruvar över sina skatter, eller slösar medel på sig själva, medan de med ovillighet ger en liten slant till Guds verk. Om de ger ett löfte till Gud, ångrar de sig efteråt och söker undvika att betala det så länge de kan, om de inte helt och hållet låter bli. De gör sitt tionde så litet som möjligt, som om det de ger tillbaka till Gud vore förlorat. Våra olika institutioner kan lida stor brist på medel, men denna klass människor handlar som om det inte hade någon betydelse för dem om dessa gick framåt eller inte. Och ändå är dessa institutioner Guds redskap till att upplysa världen. rätt

(478)Dessa institutioner har inte likt andra av samma slag, fått ta emot gåvor eller testamenten. Och ändå har Gud rikligen välsignat dem och gjort dem framgångsrika och de har uträttat mycket gott. Det finns gamla ibland oss som närmar sig sin prövotids slut, men på grund av bristen på handlingskraftiga män som kunde förse Guds verk med de pengar som finns i deras ägo, går dessa medel över i deras händer, som tjänar Satan. Dessa tillgångar var endast ett lån från Gud och skulle ges tillbaka till Honom, men i nio fall av tio vidtar dessa bröder sådana åtgärder ifråga om användandet av Guds egendom, när de lämnar sitt aktiva liv att Gud inte kan förhärligas därmed, eftersom inte en enda krona därav kommer att flyta in i Guds skattkammare. Dessa till synes goda bröder har i en del fall haft ohelgade rådgivare, som gav råd utifrån sin egen synpunkt och inte enligt Guds sinne. Egendom överförs ofta till barn och barnbarn, endast till deras skada. De har inte kärlek till Gud eller sanningen och därför kommer dessa medel som tillhör Herren in i Satans led för att kontrolleras av honom. Satan är mycket mer vaken, klarsynt och skicklig i att finna vägar att tillskansa sig medlen än våra bröder (479) är att säkra dem för Herren och Hans verk. En del testamenten har skrivits på ett sådant slarvigt sätt att de inte godkänns inför domstol och på så sätt har tusentals kronor gått förlorade för verket. Våra bröder bör förstå att det vilar ett ansvar på dem som trogna tjänare i Guds verk till att handla förståndigt när det gäller denna sak och trygga det som hör Herren till. rätt

(479)Många visar en onödig finkänslighet på denna punkt. De känner det som de beträdde förbjuden mark när de i samtal med de äldre eller de sjuka för frågan om deras tillgångar på tal för att få veta vilken fördelning de tänkt göra med sina pengar. Men denna plikt är lika helig som den att predika ordet för att frälsa människor. Här finns en man med Guds pengar eller egendom i sina händer. En förändring i hans förvaltarskap är förestående. Kommer han att placera medlen som Gud har lånat honom, till att användas i Hans verk, eller i ogudaktiga människors händer, endast därför att de är hans släktingar. Borde inte kristna män känna intresse och ängslan för den människans framtida bästa såväl som för Guds verk, så att han kan göra en rätt placering av de pengar Herren har lånat honom för att förvaltas på ett klokt sätt. Vill bröder stå vid sidan av och se honom förlora sitt grepp om detta livet och samtidigt beröva Gud Hans skatter Detta skulle bli en fruktansvärd förlust för honom själv och för verket, ty genom att placera sina pund i deras händer som inte har någon aktning för Guds sanning, skulle han med avsikt knyta in dem i en duk och gömma dem i jorden. rätt

(479)Herren skulle önska att Hans efterföljare gav av sina medel medan de ännu kan göra det själva. En del kanske frågar: "Måste vi göra oss av med allt som vi kallar vårt eget?" Vi kanske inte uppfordras att göra detta nu, men vi måste vara villiga att göra så för Kristi skull. Vi måste erkänna att vår egendom absolut är Hans, genom att använda den villigt när helst medel behövs för att främja Hans verk. En del stänger sina öron när det behövs pengar för att sända missionärer till främmande länder, eller för att publicera sanningen och sprida den ut över världen som höstens löv. Sådana ursäktar sitt habegär genom att tala om att de har arrangerat det så att de skall skänka pengar sedan de dött. De (480) har kommit ihåg Guds verk i sina testamenten. Därför lever de ett liv i girighet och berövar Gud tionde och offer, och i deras testamente ger de Gud endast en liten del av det som Han lånat dem, medan största delen överlåts till släktingar som inte har något intresse av sanningen. Detta är den värsta sortens röveri. Inte endast i livet utan även vid sin död rövar de från Gud vad som rättmätigt tillhör Honom. rätt

(480)Det är fullständig dårskap att uppskjuta förberedelsen för det tillkommande livet till den sista timmen i ens liv här. Det är också ett stort misstag att vänta med att efterkomma Guds krav om givmildhet till Hans verk tills stunden kommer då du skall överlåta ditt förvaltarskap till andra. De till vilka du anförtror dina pengar kanske inte förvaltar dem så väl som du skulle ha gjort. Hur vågar rika människor ta en så stor risk! De som väntar tills döden kommer innan de gör en fördelning av sin egendom, kapitulerar för döden hellre än för Gud. När de gör så, handlar de i direkt strid med Guds plan, som tydligt är uttryckt i Hans ord. Om de vill göra gott måste de gripa nuets gyllene tillfällen och verka med all sin kraft, som om de fruktade att de kunde förlora de gynnsamma tillfällena. rätt

(480)De som försummar en känd plikt genom att inte besvara Guds krav på dem här i livet, och som dövar sina samveten genom att testamentera bort sina medel efter sin död kommer inte att få några berömmande ord från sin Mästare: och inte heller kommer de att få någon lön. De praktiserade inte självförnekelse, utan behöll själviskt sina medel så länge de kunde. och gav inte efter förrän döden gjorde anspråk på deras liv. Vad många har för avsikt att skjuta på tills de är nära döden, skulle de om de verkligen vore kristna göra medan de ännu är i livet. De skulle helga sig själva och sin egendom åt Gud, och medan de ännu får tjänstgöra som Guds förvaltare, skulle de ha tillfredsställelsen av att göra sin plikt. Genom att vara sina egna boutredningsmän, kunde de själva tillmötesgå Guds krav i stället för att överlåta ansvaret på andra. Vi skulle betrakta oss själva som förvaltare av Herrens egendom och Gud som den främste ägaren, till (481) vilken vi skall ge tillbaka det som är Hans när Han behöver det. När Han kommer för att begära Sitt eget med ränta, kommer de giriga att inse att i stället för att förmera de pund som anförtrotts dem, har de dragit över sig den dom som uttalades över den otrogne tjänaren. rätt

(481)Det är Herrens avsikt att Hans tjänares död skall betraktas som en förlust på grund av det goda inflytande som de utövat och de många frivilliga offer som de gav för att fylla Guds förrådskammare. Döende människors testamenten är miserabla surrogat för den levande godheten. Guds tjänare skulle förverkliga sin "yttersta vilja" varje dag i goda gärningar och frikostiga offer till Gud. De skulle inte tillåta att den summa som de ger till Gud är oproportionerligt liten i jämförelse med det de använder till eget bruk. När de dagligen förverkligar sin "yttersta vilja" skulle de tänka på de projekt och vänner som har den största platsen i deras hjärtan. Deras bäste vän är Jesus. Han undanhöll dem inte Sitt eget liv, men för deras skull blev Han fattig, för att de genom Hans fattigdom skulle bli rika. Han är värd hela hjärtat, all egendom, och allt det de har och är. Men många bekännande kristna avfärdar Jesu krav i livet och hånar Honom genom att ge Honom en obetydlig gåva efter sin död. Må denna klass människor komma ihåg att detta röveri inte är en impulshandling, utan en väl genomtänkt plan som de sätter främst genom att säga: "Att jag med sunt och fullt förstånd, av egen fri vilja förklarar. .." Sedan de grovt har bedragit Guds verk genom hela livet förevigar de sitt bedrägeri efter döden. Och detta gör de med sitt sinnes fulla förstånd. Ett sådant testamente är många tillfreds med som en kudde att vila på i dödens stund. Deras testamente utgör en del av förberedelsen för döden och har upprättats för att deras egendom inte skall störa dem i deras dödsstund. Kan dessa med tillförsikt se fram mot den dag då de skall avlägga räkenskap för sitt förvaltarskap? rätt

(481)Vi måste alla vara rika på goda gärningar i detta livet om vi vill säkra oss det tillkommande, eviga livet. När den himmelska domstolen sammanträder och böckerna öppnas, kommer varje människa att belönas efter sina gärningar. I församlingsböckerna (482) står många namn inskrivna som i himmelens dagbok betecknas som bedragare. Om inte dessa ångrar sina synder och arbetar för sin Mästare med oegennyttig välgörenhet, skall de förvisso få dela den otrogne förvaltarens dom. rätt

(482)Det händer ofta att en aktiv affärsman faller död ned utan ett ögonblicks varning och vid undersökning av hans affärer finner man att de är i den största oordning. Vid ansträngningen att ordna upp hans bo tar domstolsförhandlingar en stor del, om inte all hans egendom, medan hans hustru och barn och Kristi verk berövas sin del. De som är trogna förvaltare av Herrens medel kommer att veta precis hur deras affärer går, och likt visa män är de förberedda för varje oförutsedd händelse. Skulle deras prövotid plötsligt avbrytas, skulle de inte lämna sådana stora bekymmer åt dem som är tvungna att reda upp boet. rätt

(482)Många bekymrar sig inte om att skriva sitt testamente medan de ännu är vid god hälsa. Men sådan förtänksamhet skulle våra syskon visa. De skulle känna till sin finansiella ställning och skulle inte tillåta att affärerna blir tilltrasslade. De skulle ordna sin egendom så att de kunde lämna den när som helst. rätt

(482)Testamenten bör skrivas så att de är juridiskt giltiga. Sedan de har skrivits kan de ligga i åratal utan att göra någon skada, om gåvor fortsättningsvis ges från tid till annan allteftersom verket behöver det. Syskon, döden kommer inte en dag tidigare därför att ni har skrivit ert testamente. När ni testamenterar er egendom till era släktingar, se till att ni inte glömmer bort Guds verk. Ni är Hans ombud, som handhar Hans egendom, och Hans anspråk borde vara er första tanke. Naturligtvis bör inte er hustru och era barn lämnas utan tillgångar, ty om de behöver måste de få underhåll. Men ni behöver inte, därför att det är en sed, i ert testamente ta med släktingar som inte har behov av något. rätt

(482)Håll alltid i minnet att det själviska sättet varpå man i vår tid disponerar över sin egendom inte är Guds plan, utan människornas påhitt. Kristna borde verka för en reformation och bryta upp detta nuvarande (483) system, och ge en fullständigt ny aspekt på testamentens utformning. Kom alltid ihåg att det är Herrens egendom som du handhar. Guds vilja i denna fråga är lag. Om en man hade satt dig till att bevaka hans egendom, skulle du då inte noggrant studera testatorns vilja, så att inte den minsta summa skulle användas på fel sätt. Din himmelske vän har anförtrott dig Sin egendom och gett dig Sitt testamente om hur Han vill att den skall användas. Om detta testamente studeras med ett osjälviskt hjärta, kommer det som tillhör Gud inte att användas på ett felaktigt sätt. Herrens verk har på ett skamligt sätt blivit försummat, när Han har försett människor med tillräckliga medel att möta varje behov, om de endast hade tacksamma och lydiga hjärtan. rätt

(483)De som har skrivit Sina testamenten skulle inte ha den känslan att när detta är gjort har de inte längre några plikter, utan de skulle ständigt vara verksamma och använda de pund som anförtrotts dem för att uppbygga Herrens verk. Gud har lagt planer för att alla må kunna arbeta förståndigt vid fördelningen av sina tillgångar, Han har inte för avsikt att underhålla Sitt verk genom underverk. Han har en del trogna förvaltare, som är ekonomiska och använder sina tillgångar för att utbreda Hans sak. Självförnekelse och välgörenhet skulle vara regel istället för undantag. Guds verks växande behov kräver medel. Kallelser kommer ständigt från män i vårt eget land och från främmande länder om att budbärare skall komma till dem med ljus och sanning. Detta nödvändiggör fler arbetare och mer pengar att underhålla dem med. rätt

(483)Endast en liten summa pengar flyter in i Herrens skattkammare för att användas för människors frälsning och även dessa små belopp uppnås endast genom hårt arbete. Om allas ögon kunde öppnas och se hur det rådande habegäret har hindrat Guds verks frammarsch och hur mycket mera som kunde ha gjorts om alla hade handlat enligt Guds plan angående tionde och offer, skulle det för mångas vidkommande ske en märkbar reform. De skulle då inte våga hindra verkets framgång såsom de har gjort. Församlingen sover när det gäller det arbete som kunde uträttas om den ville ge upp allt för (484) Kristus. En sann självuppoffringens anda skulle vara ett bevis på evangeliets verklighet och kraft som världen inte kunde missförstå eller motsäga, och rikliga välsignelser skulle utgjutas över församlingen. rätt

(484)Jag uppmanar våra bröder att upphöra med att röva från Gud. En del har det så ställt att testamenten måste skrivas. Men när de gör det, bör de göra det med försiktighet så att inte söner och döttrar får de medel som borde flyta in i Guds skattkammare. Dessa testamenten blir ofta föremål för kiv och oenighet. Till Guds Israels ära fordom står det skrivet att Han inte skämdes att kallas deras Gud, och orsaken därtill var att de i stället för att själviskt söka och begära jordiska ägodelar, eller söka sin lycka i världsliga nöjen, lämnade sig själva och allt de hade i Guds händer. De levde endast för Hans ära, och förklarade mycket tydligt att de sökte efter ett bättre land - det himmelska. För ett sådant folk skämdes inte Gud. Han blev inte vanärad i världens ögon. Himmelens Majestät skämdes inte för att kalla dem bröder. rätt

(484)Det finns många som hävdar att de inte kan göra mer för Guds verk än de gör, men de ger inte efter sin förmåga. Herren öppnar ögon som är förblindade av själviskhet, genom att helt enkelt reducera deras inkomster till den mängd som de är villiga att ge. Hästar ligger döda på fältet eller i stallet, hus och ladugårdar ödeläggs genom eldsvåda eller skörden slår fel. Vid många tillfällen prövar Gud människor med välsignelser, och om de visar otrohet mot honom i att ge tionde och offer, håller Han tillbaka Sina välsignelser. "Den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt." (2 Kor. 9:6.) Genom Kristi nåd och Hans godhets rikedom och för sanningens och religionens ära, förmanar vi er, som är Kristi efterföljare, att helga er själva och er egendom åt Gud på nytt. När vi betraktar Kristi medlidande och kärlek, vilket förde Honom från de kungliga boningarna för att lida självförnekelse, förödmjukelse och död, låt oss då ställa frågan: "Hur mycket är jag skyldig min Herre?" och låt sedan dina tackoffer svara till din värdering av himmelens stora gåva, Guds käre Son. rätt

(485)(485) När du bestämmer den del som skall ges till Guds sak, se då till att du hellre överskrider än underskrider pliktens krav. Betänk, åt vem offret skall ges. Denna påminnelse kommer att skrämma girigheten på flykten. Tänk endast på den stora kärlek varmed Kristus har älskat oss, och våra rikaste offergåvor kommer att synas vara ovärdiga Hans godtagande. När Kristus är föremålet för vår kärlek, kommer de som har tagit emot Hans förlåtande kärlek inte att stanna för att beräkna värdet av alabasterflaskans dyrbara olja. Den själviske Judas kunde göra detta, men mottagaren av frälsningens gåva kommer endast att ångra att offret inte har en rikare vällukt och ett större värde. De kristna måste endast betrakta sig som kanaler varigenom nåd och välsignelser skall flyta från all godhets källa till deras medmänniskor, genom vars omvändelse de kan uppsända till himmelen lovprisningen och offer från dem som på så sätt blir delaktiga med dem av den himmelska gåvan.

nästa kapitel