Del 6 – Varningar och råd
Om att visa gästfrihet

(341)(341) Bibeln lägger stor vikt vid betydelsen av att visa gästfrihet. Den påbjuder inte bara gästfrihet som en plikt, utan den framhåller många vackra exempel på hur denna dygd har utövats och på de välsignelser den för med sig. I första ledet bland dessa har vi Abrahams erfarenhet. rätt

(341)I berättelsen i Första Mosebok ser vi patriarken en het sommardag vid middagstiden där han sitter i tältöppningen för att vila i skuggan av ekarna i Mamres lund. Tre vandringsmän passerar förbi i närheten. De kommer inte med någon anhållan om gästfrihet. De söker inget bevis på ynnest. Men Abraham tillåter dem inte att fortsätta vandringen utan att han får stärka dem. Han är en äldre man, en man med värdighet och rikedom, högt aktad, van vid att befalla. Men så snart han fick syn på dessa främmande människor, ”skyndade han sig mot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden”. Han vände sig till den ledande och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.” (1 Mos. 18:2, 3.) Med sina egna händer hämtade han vatten så att de kunde tvätta bort dammet från sina fötter efter vandringen. Han valde själv ut maten åt dem. Medan de vilade i den svalkande skuggan, gjorde hans hustru Sara allting i ordning för att betjäna dem och Abraham visade sin aktning genom att stå hos dem medan de njöt av hans gästfrihet. Denna vänlighet visade han dem bara som vandringsmän, förbifarande främmande som kanske aldrig mer skulle komma att se honom. Men när de hade betjänats färdigt, visade det sig vilka hans gäster var. Han hade inte bara tagit sig an (342) himmelska änglar, uan deras härlige Anförare, sin Skapare, Återlösare och Kung. Och för Abraham blev himmelens rådslagningar uppenbarade och han blev kallad ”Guds vän”. rätt

(342)Lot, Abrahams brorson, var besjälad av patriarkens vänliga och gästfria anda, trots att han hade gjort Sodom till sitt hem. Då han vid kvällstid fick syn på två främmande i stadsporten och visste vilka faror som omgav dem i den ogudaktiga staden, bad han dem enträget att komma in i hans hus. Hur farligt detta kunde vara för hans egen familj, ägnade han ingen tanke. Det var en del av hans livsuppgift att beskydda dem som var i fara, och att ha omsorg om hemlösa. Och hans vänliga handling mot dessa två okända vandringsmän förde änglar till hans hem. Dem, som han försökte beskydda, beskyddade honom. Vid kvällstiden hade han fört dem till sin dörr för att leda dem i säkerhet. Vid daggryningen förde de honom och hans familj i säkerhet genom porten i den stad som var dömd till undergång. rätt

(342)Dessa vänliga handlingar ansågs av Gud vara tillräckligt betydelsefulla för att omtalas i Hans Ord. Mer än tusen år senare hänvisade en inspirerad apostel till dem: ”Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.” (Hebr. 13:2.) rätt

(342)Det privilegium som Abraham och Lot fick, vägras inte heller oss. När vi visar gästfrihet mot Guds barn, kan också vi ta emot Hans änglar i våra bostäder. Också i vår tid kommer änglar i mänsklig gestalt in i människors hem och blir bevarade av dem. rätt

(342)De kristna som lever i ljuset av Guds ansikte, följs alltid av osynliga änglar. Dessa heliga väsen lämnar en välsignelse efter sig i våra hem. rätt

(342)”Gästvänlighet” hör till de kännetecken som den Helige Ande pekar ut hos dem som skall bära ansvar i församlingen. Och till hela församlingen (343) ljuder denna befallning: ”Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.” (1 Petr. 4:9, 10.) rätt

(343)Dessa förmaningar har i hög grad försummats. Också bland dem som bekänner sig vara kristna, visas det obetydlig sann gästfrihet. Bland vårt eget folk blir tillfället att visa gästfrihet inte iakttaget så som det borde: som ett privilegium och en välsignelse. Det är på det hela taget alltför litet vänligt umgänge, alltför liten fallenhet för att på ett naturligt sätt och utan förlägenhet ge plats för två eller tre mer vid familjebordet. Somliga ursäktar sig med att det ger ”för mycket besvär”. Det behövde det inte vara om du sade: ”Vi har inte gjort något extra, men du är välkommen till det som vi har.” En oväntad gäst sätter långt större värde på ett ”välkommen” än på den mest utstuderade förberedelse. rätt

(343)Om vi av hänsyn till de besökande gör förberedelser som kräver tid som i själva verket tillhör Herren, innebär det att vi förnekar Kristus. På det sättet stjäl vi från Gud, samtidigt som vi också handlar orätt mot andra. Det är många som försummar att visa sina egna familjer den uppmärksamhet som krävs, därför att de gör i ordning en raffinerad måltid till andra. Ett sådant exempel får också andra att följa deras exempel. rätt

(343)Många onödiga bekymmer och bördor skapas genom att man önskar att betjäna sina besökare på ett storslaget sätt. Husmor överanstränger sig medan hon gör i ordning de många rätterna att sätta på bordet. Gästerna föräter sig på grund av de många rätterna som förberetts. Följden av detta blir sjukdom och lidande å ena sidan och överätning å den andra. Dessa utsökta rätter är en börda och gör skada. rätt

(343)Men det är Herrens avsikt att vi skall ha omsorg för våra bröders och systrars intressen. Aposteln Paulus har gett ett exempel på detta. Till församlingen i Rom säger han: ”Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea (344) vill jag lägga ett gott ord för. Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig.” (Rom. 16:1, 2.) Febe betjänade aposteln, och hon var i påtagligt hög grad en värdinna för främmande som behövde hjälp. Församlingarna bör följa hennes exempel. rätt

(344)Det misshagar Gud, när Han lägger märke till det själviska intresse som så ofta kommer till synes ”för mig och min familj”. Varje familj som omhuldar denna anda, har behov av omvändelse genom de rena principer som Kristi liv var ett exempel på. De som sluter sig inom sig själva, som är ovilliga att låta sig besväras med att betjäna gäster, går miste om många välsignelser. rätt

(344)Somliga av våra arbetare befinner sig i den situationen att de måste ta emot gäster, antingen sina egna bröder eller främmande. Somliga anser, att detta bör sättas upp på konferensens räkning, så att de i tillägg till sin ordinarie lön bör få ett lagom stort belopp för att kunna täcka denna extra utgift. Men uppgiften att visa gästfrihet har Herren gett till hela Sitt folk. Det finns inte någon bestämmelse från Guds sida, att en eller två skall visa gästfrihet för en konferens eller en församling, eller att arbetare skall ha betalt för att betjäna sina bröder. Detta är ett påhitt som har vuxit fram ur egoism, och Guds änglar inregistrerar detta. rätt

(344)De som reser från plats till plats som evangelister eller missionärer inom ett eller annat område, bör bli föremål för gästfrihet hos medlemmarna i de församlingar, som de är verksamma inom. Bröder och systrar, skapa ett hem för dessa arbetare, även om det måste ske genom betydande personlig uppoffring. rätt

(344)Kristus för räkenskap över varje utgift som någon kan ha när de visar gästfrihet för Hans skull. Han anskaffar allt som behövs för denna uppgift. De, som för Kristi skull underhåller sina bröder och gör sitt bästa för att besöket skall bli till nytta både (345) för gästerna och för dem själva, antecknas i himmelen som värdiga att ta emot särskilda välsignelser. rätt

(345)Kristus har i Sitt eget liv gett oss en undervisning om gästfrihet. Då Han var omgiven av den svältande folkskaran vid sjön, sände Han dem inte tillbaka till deras hem utan att stilla deras svält. Han sade till lärjungarna: ”Ge ni dem att äta.” (Matt. 14:16.) Genom en skapargärning skaffade Han dem tillräckligt mycket mat för att tillfredsställa deras behov. Men hur enkel var inte den mat som Han skaffade fram? Det var inget överflöd. Han, som hade alla himmelens hjälpkällor till Sitt förfogande, kunde ha gett folket en dyrbar måltid. Trots detta gav Han dem bara det som skulle täcka deras behov, det som var den dagliga kosten bland fiskarbefolkningen vid sjön. rätt

(345)Om människorna i dag vore enkla i sina vanor och levde i överensstämmelse med naturlagarna, skulle det finnas ett rikligt förråd att hämta allt från, som den mänskliga familjen behövde. Det skulle bli färre inbillade behov och rikligare tillfällen till att arbeta på det sätt som Gud vill. rätt

(345)Kristus försökte inte att dra människorna till sig genom att tillfredsställa önskan om överflöd. Den enkla rätt som Han ställde fram, var inte bara en försäkran om Hans makt, utan också om Hans ömma omsorg om dem med hänsyn till de allmänna behoven i livet. Och medan Han gav dem kornbröden att äta, gav Han dem också att äta av Livets Bröd. Detta är ett föredöme för oss. Vår mat kan vara enkel, ja, till och med sparsam. Vårt öde är kanske tidvis inskränkt på grund av fattigdom. Kanske är våra resurser tidvis inte större än lärjungarnas var med de fem bröden och de två fiskarna. Men när vi kommer i beröring med de behövande, ber Kristus oss: ”Ge ni dem att äta.” Vi skall dela ut av det vi har, och när vi ger, kommer Kristus att sörja för att vi får det vi saknar. rätt

(345)Läs i det här sammanhanget berättelsen om änkan i Sarepta. Till denna kvinna i ett hedniskt land sände Gud Sin tjänare för att be om mat, samtidigt som hungersnöden stod för dörren. Då sade hon: ”´Så sant som Herren, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan (346) bara en näve mjöl i krukan och litet olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö.´ Då sade Elia till henne: ´Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: ´Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.´ Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt.” (1 Kung. 17:12-15.) rätt

(346)Förunderlig var den gästfrihet, som denna feniciska kvinna visade mot Guds profet, och på ett förunderligt sätt belönades hennes tro och givmildhet. ”Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv och han och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. En tid därefter blev kvinnans, hans värdinnas, son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. Då sade hon till Elia: ’Vad har du med mig att göra, du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?’ Men han svarade henne: ’Ge mig din son.’ Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. Och han ropade till Herren och sade: ’Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?’ Därefter sträckte han ut sig över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ’Herre; min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom.’ Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ’Se, din son lever.’ Då sade kvinnan till Elia: ´Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.’” (1 Kung. 17:15-24.) rätt

(346)Gud har inte förändrats. Hans makt är inte mindre nu än på Elias tid. Och det löfte som Kristus har gett, (347) är inte mindre tillförlitligt nu än då Frälsaren gav det: ”Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön...” (Matt. 10:41.) rätt

(347)Kristi ord gäller i lika hög grad Hans trofasta tjänare i dag som de gällde Hans första lärjungar: ”Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.” (Matt. 10:40.) Ingen vänlig handling som utförs i Hans namn, blir obemärkt eller utan lön. Och i samma ömma erkännande innesluter Kristus också den svagaste och ringaste i Guds familj. Han säger: ”Och den som ger en av dessa små [dem som liknar ett barn i sin tro och i sin kunskap] en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.” (Matt.10:42.) rätt

(347)Fattigdom behöver inte hindra oss från att visa gästfrihet. Vi kan ge av det vi har. Det finns sådana som kämpar för sin försörjning och som med sina inkomster har det mycket svårt att skaffa sig det som är nödvändigt. Men de älskar Jesus i Hans heligas gestalt och är beredda att visa gästfrihet mot troende och icke-troende och försöker att göra deras besök givande. Vid familjens bord och vid familjens altare hälsas gästerna välkomna. Bönestunden gör sitt intryck på dem som åtnjuter gästfrihet, och till och med bara ett enda besök kan betyda frälsning från döden för en själ. Herren håller räkenskap för detta arbete och säger: ”Jag skall betala.” rätt

(347)Bröder och systrar, inbjud sådana till era hem som behöver gästfrihet och vänlig uppmärksamhet. Gör er inte en massa besvär men bjud hem dem till er när ni ser deras behov och visa dem gästvänlighet. Värdefulla förmåner finns nedlagda i sällskapligt umgänge. rätt

(347)”Människan lever inte bara av bröd”, utan på samma sätt som vi delar vår fysiska mat med andra, på samma sätt skall vi också ge dem hopp och frimodighet och kristen kärlek. Vi skall ”trösta dem som är i nöd med (348) den tröst vi själva får av Gud”. (2 Kor. 1:4.) Och denna föräkran tillhör oss: ”Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.” (2 Kor. 9:8.) rätt

(348)Vi lever i en värld som är full av synd och frestelse. Överallt omkring oss finns det själar som går under utan Kristus. Gud vill, att vi skall arbeta för dem på varje möjligt sätt. Om ni har ett trevligt hem, inbjud de unga som inte har något hem, sådana som behöver hjälp och som längtar efter sympati, vänliga ord, aktning och artighet. Om er önskan är att leda dem till Kristus, måste ni visa dem kärlek och aktning såsom köpta med Hans blod. rätt

(348)Genom Guds försyn umgås vi med sådana som är oerfarna och med många som behöver empati och medlidande. De behöver hjälp för de är svaga. Unga män behöver stöd. I kraft från Honom som visar barmhärtighet mot de hjälplösa, de okunniga och dem som anses vara de minsta av Hans små, måste vi arbeta för deras framtida välfärd så att de kan få utveckla en kristen karaktär. Just de som behöver mest hjälp, sätter tidvis vårt tålamod på hårt prov. ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små,” säger Kristus. ”Jag säger er, att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.” Till dem som tjänar dessa själar, säger Frälsaren: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt. 18:10; 25:40.) De som utför denna uppgift, bär uppoffringens krans på sina pannor. Men de skall få sin lön. I himmelen skall vi se de unga som vi har hjälpt, dem som vi inbjöd till våra hem och som vi ledde bort från frestelse. Vi skall se deras ansikten stråla av Guds härlighets glans. ”De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor.” (Upp. 22:4.)

nästa kapitel