| Vittnesbörd för Församlingen, Band 7 kapitel 44. Från sida 220 | ren sida tillbaka |
(220)(220) ”Liksom en herde tar sig an sin hjord (220)Herren väntar Sig mycket mer av oss, än vi har gett Honom i form av osjälviskt tjänande för människor från alla samhällsklasser i de amerikanska Sydstaterna. Det här fältet ligger utanför dörren, och där finns det mycket att uträtta för Mästaren. Arbetet måste göras nu, medan änglarna fortfarande håller emot de fyra vindarna. Vi har ingen tid att förlora. rätt (220)Herren har länge väntat på mänskliga redskap, att arbeta igenom. Hur mycket längre skall Han behöva vänta på män och kvinnor, som reagerar på maningen: ”Gå och arbeta i dag i Min vingård”? Barmhärtighetens budbärare behövs, fast inte bara på några få ställen i Södern, utan överallt på fältet. Rik och fattig ropar på ljuset. rätt (220)Nu borde män och kvinnor erbjuda sig, att sprida sanningen när och fjärran på detta fält. Det finns tusentals, som skulle kunna erbjuda Gud sina tjänster. Han skulle godta dem och arbeta genom dem, ja, göra dem till fridens och hoppets budbärare. rätt (221)Arbetarna kommer att råka på många, som förhärdar sig mot Guds Andes övertygelse; men de kommer också att råka på många, som hungrar efter (221) livets bröd, och som kommer att gå ut för att så sanningens utsäde, väl de tagit emot budskapet. rätt (221)Då Herren ålade Moses arbetet, att leda Israels barn ut ur Egypten, gav Han honom denna försäkran: ”’Jag är med dig.” ”’Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro.’” 2 Mos 3:12; 33:14. Samma garanti gäller dem, som går åstad för att verka för Herren på fältet i Södern. rätt (221)Mina bröder och systrar, umgås med Gud, så att ni blir fyllda med Hans Ande, och gå sedan åstad för att åt andra förmedla den nåd ni erhållit. Frälsarens föredöme borde komma oss att göra allvarligt menade, självuppfrande ansträngningar för det goda åt andra. Han kom till denna värld, för att oförtröttligt avhjälpa människans behov. Kärlek till det förtappade släktet framgick av allt det Han sade och gjorde. Han klädde Sin gudomlighet med människans natur, så att Han kunde räknas som en av oss, och dela vår fattigdom och våra sorger. Så strängt upptagen Han var! Dag efter dag sågs Han träda in i de behövandes och de sörjandes enkla bostäder, där Han talade hopp till de nedslagna och frid till de bekymrade. Detta är det verk, som Han ber Sitt folk att uträtta i dag. Ödmjuk, älskvärd, ömsint, deltagande – Han gick omkring och gjorde gott, Han lyfte upp de böjda och tröstade de sorgsna. Ingen, som kom till Honom, gick därifrån utan att ha fått hjälp. Åt alla förmedlade Han hopp och glädje. Varthelst Han gick, hade Han med Sig välsignelser. rätt (222)Vi behöver ödmjuka oss inför Gud, eftersom så få av medlemmarna av Hans församling bjuder till i tillnärmelsevis den utsträckning, som Herren önskar. Tillfällena Han har gett oss, löftena Han har gjort, förmånerna Han har tilldelat, borde ingjuta i oss betydligt (222) större iver och hängivenhet. Varje ny medlem i församlingen borde innebära ett nytt redskap, för att förverkliga återlösningsplanen. Varje kraft, som Guds folk besitter, skulle helgas åt att föra många söner och döttrar till Honom. I vårt tjänande får det icke förekomma någon likgiltighet, eller själviskhet. Varje avsteg från självförnekelsen, varje minskning av ansträngningarna, betyder lika mycken extra kraft i present till fienden. rätt (222)En vädjan angående de färgade (223)Herren sörjer över eländet inom fältet i Södern. Kristus har gråtit över åsynen av detta betryck. Änglar har slutat att spela på sina harpor, då de betraktat ett folk oförmöget, på grund av sitt tidigare slaveri, att hjälpa sig själva. Och ändå har inte de, i vars händer Gud har satt sanningens fackla – antänd med eld från Hans altare – insett, att på dem vilar arbetet med, att föra fram ljuset på detta av synden förmörkade fält. Det finns de, som har vänt ryggen åt arbetet med att rädda de nedtrampade och de förnedrade i sin vägran, att bispringa de (223) hjälplösa. Måtte Kristi tjänare genast börja med, att gottgöra sin försummelse, så att den mörka fläcken i deras protokoll går att utplåna. rätt (223)Det nuvarande sakernas tillstånd på fältet i Södern vanärar Förlossaren. Men skall det föranleda oss att tro, att Kristi uppdrag till lärjungarna att förkunna de glada nyheterna för alla folk, inte går att fullborda? Nej, alls icke! Kristus har kraft nog till, att fullborda uppdraget Han gett. Han är fullt kapabel till, att göra det honom ålagda arbetet. I ödemarken bemötte och betvingade Han, utrustad med vapnet ”Det står skrivet”, de starkaste frestelser, som fienden förmådde att slunga mot Honom. Han bevisade kraften hos ordet. Det är Guds folk, som har misslyckats. Att Hans ord saknar önskvärt inflytande på hjärtan, visas av världens nuvarande tillstånd. Men det beror på, att människor har valt att trotsa ordet, inte för att det äger mindre kraft. rätt (223)En maning från de färgade (224)För en tid sedan tycktes jag, nattetid, befinna mig i ett möte, där verksamheten i Sydstaterna dryftades. En skara intelligenta färgade ställde frågor: ”Har Gud inget budskap till Söderns färgade? Har de inga själar att frälsa? Innefattas inte de i det nya förbundet? Om nu Herren snart skall komma, är det då inte dags att uträtta något för verksamhetsfältet i Södern? (224) Vi ifrågasätter inte”, sade man, ”behovet av missionsstationer i främmande länder. Dock ifrågasätter vi det riktiga i, att de som påstår sig äga den nuvarande sanningen, förbigår millioner människor i sitt eget land, varav många är lika okunniga som hedningarna. Hur kommer det sig, att så föga görs för de färgade i Södern, varav många är ovetande och utblottade, samt behöver bli lärda, att Kristus är deras Skapare och Förlossare? Hur skall de kunna tro på Honom, som de inte har hört talas om? Hur skall de kunna höra utan en förkunnare? Och hur skall någon kunna förkunna, med mindre vederbörande blir utskickad? rätt (224)Vi framlägger denna sak inför dem, som säger sig tro på sanningen för vår tid. Vad uträttar ni för det oupplysta, färgade släktet? Varför känner ni inte tydligare behoven på fältet i Södern? Åvilar det inte evangeliets förkunnare ett ansvar, att sätta igång verksamheter, varigenom detta folk kan utbildas? Kräver inte Frälsarens missionsbefallning detta? Anstår det bekännande kristna, att dra sig undan denna verksamhet, och i stället låta ett fåtal bära hela bördan? Har inte Gud, i alla era planer för hälsomissionsarbete och missionsverksamhet i utlandet, gett er budskap till oss?” rätt (224)Så reste Han, som äger myndighet, Sig upp och manade alla att ge akt på den anvisning, som Herren har gett beträffande arbetet i Södern. Han sade: ”Mycket mera evangelistiskt arbete borde utföras i Södern. Där det nu bara finns en arbetare, borde det finnas hundra. rätt (224)Guds folk behöver vakna upp. Tror ni, att Herren kommer att välsigna dem, som inte känt något ansvar för detta verk, och som låter dess framåtskridande hindras?” rätt (225)(225) Då dessa ord fälldes, framkom djupa känslor. Somliga erbjöd sig själva som missionärer, medan andra satt i tystnad – synbarligen fann de ämnet ovidkommande. Därefter talades dessa ord: ”Södern är ett föga lovande fält; men hur förändrat skulle det inte ha varit nu, om människor och kvinnor – sedan de färgade släppts ur slaveriet – verkat för dem såsom kristna borde, och ha lärt dem att ta tillvara på sig själva!” rätt (225)Tillståndet hos det färgade släktet i Södern är inte mindre nedslående, än hela världens tillstånd, då Kristus lämnade himmelen för att komma till dess bistånd. Han såg mänskligheten nedsjunken i olycka och syndfullhet. Han visste, att män och kvinnor var moraliskt fördärvade och urartade, och att de omhuldade de vidrigaste lastbarheter. Änglar häpnade över, att Kristus skulle ge sig i kast med en så till synes hopplös uppgift. De blev förbluffade över, att Gud stod ut med ett så syndigt släkte. De såg inget utrymme för kärlek. Men ”så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16. rätt (225)Kristus anlände till denna jord med ett budskap om nåd och förlåtelse. Han lade grunden till en tro, varigenom jude och hedning, svart och vit, fri och träl, är sammanbundna i ett gemensamt brödraskap, och erkänns som jämbördiga i Guds ögon. Frälsaren hyser oändlig kärlek till varje människa. I var och en ser Han möjlighet till förbättring. Med gudomlig kraft och hopp hälsar Han dem, för vilka Han gett Sitt liv. I Hans styrka kan de leva ett liv rikt på goda gärningar, fyllt med Andens kraft. rätt (226)Ett glädjens budskap till de fattiga (226)Skulle lidande och nöd tas bort helt, skulle vi inte ha någon möjlighet att förstå Guds barmhärtighet och kärlek, ej heller personligen känna den medlidsamme, förstående himmelske Fadern. Evangeliet sprider aldrig större kärleksglans, än när det förs till de mest nödlidande och utarmade områdena. Det är då som dess ljus strålar som klarast och mäktigast. Sanningen från Guds ord får sitt fäste i bondens enkla skjul; strålar från Rättfärdighetens Sol lyser upp de fattigas primitiva bostad, bringande glädje till de sjuka och de lidande. Guds änglar är där, och den enkla tro som visas, gör den enkla brödkanten och koppen med vatten till en festmåltid. Den syndaförlåtande Frälsaren välkomnar de fattiga och de okunniga, och ger dem att äta brödet, som kommer ned från himmelen. De dricker livets vatten. De, som varit avskydda och övergivna, blir genom tro och förlåtelse upphöjda till Guds söners och döttrars höga rang. Upplyfta över världen, sitter de i himmelen hos Kristus. Måhända saknar de jordiska skatter, men de har funnit den oskattbara pärlan. rätt (226)Vad går att göra? (227)Stora framsteg kunde ha gjorts inom hälsomissionsverksamheten. Hälsohem kunde ha upprättats. Grundsatserna för hälsans förbättring kunde ha förkunnats. Detta verk måste vi nu ta itu med. Och till det får inte en smula själviskhet läggas. Det skall utföras med en uppriktighet, uthållighet och hängivenhet, som öppnar dörrar, genom vilka sanningen kan komma in, och detta för att stanna. rätt (227)I Södern är det mycket, som kunde göras av församlingens lekfolk, personer med begränsad utbildning. Det finns män, kvinnor och barn, som behöver få lära sig att läsa. Dessa stackars själar är svältfödda på kunskap om Gud. rätt (227)Vårt folk i Södern skall inte vänta på vältaliga predikanter, män med talang; de skall sätta igång med det arbete, som Herren åligger dem, och göra sitt bästa. Han kommer att godta och verka genom ödmjuka, uppriktiga män och kvinnor, även om de måhända inte är vältaliga eller högt utbildade. Mina bröder och systrar, lägg planer för ert arbete, och skrid till verket, i förtröstan på Herren. Omhulda inte uppfattningen, att ni är duktiga och skarpsinniga. Börja och fortsätt i all ödmjukhet. Var en levande framställning av sanningen. Gör Guds ord till er rådgivare. Då kommer sanningen att få ordentligt fäste, och själar kommer att bli omvända. rätt (227)Låt sabbatshelgande familjer flytta till Södern och leva ut sanningen inför dem, som inte känner till den. Dessa familjer kan utgöra en hjälp för varandra, men de bör noga se till att de inte gör något, som kommer att lägga hinder i vägen. Låt dem utföra kristet hjälparbete, ge de hungriga mat och de nakna kläder. Detta kommer att innebära ett mycket starkare (228) inflytande för det goda, än hållandet av predikningar. Vänliga gärningar, lika väl som ord, behövs. Kristi budskap föregicks av kärlekshandlingar och välgärningar. Låt arbetarna gå från hus till hus, hjälpa till där hjälp behövs, och, när tillfälle bjuds, förtälja berättelsen om korset. Kristus skall vara deras text. De behöver inte uppehålla sig vid lärosatser; låt dem tala om Kristi verksamhet och offer. Låt dem upphöja Hans rättfärdighet, och med sina liv uppenbara Hans renhet. rätt (228)Den sanne missionären måste vara utrustad med Kristi sinne. Hans hjärta måste vara fullt av Kristus-lik kärlek; och han måste vara principfast samt trogen. rätt (228)På många orter bör skolor inrättas, och de ömsinta och medlidsamma bör undervisa gammal och ung – liksom Frälsaren, blir de rörda av synen av elände och lidande. Låt Guds ord läras ut så, att alla kan förstå det. Uppmuntra eleverna att studera Kristi lärdomar. Detta kommer att mer än något annat studium bidra till, att vidga vyerna och stärka intellektet. Ingenting skänker sinnesförmögenheterna sådan kraft, som beröring med Guds ord. rätt (228)Bomullsfälten skall inte utgöra den enda inkomstkällan för de färgade. De skall få lära sig, att odla marken, uppodla och sköta om fruktträdgårdar. Noggranna ansträngningar skall göras, för att utveckla deras möjligheter. Så väcks i dem tanken, att de är värdefulla för Gud, eftersom de är Hans egendom. rätt (228)Ibland de färgade finns det somliga, vars förstånd förmörkats för länge, för att de raskt skall kunna bli redo för en insats. Emellertid kan de lära känna Gud. De klara strålarna från Rättfärdighetens Sol kan skina in i deras sinnens förmörkade (229) kamrar. Det är deras förmånsrätt, att ha ett liv likvärdigt med Guds. Plantera upphöjande, förädlande tankar i deras sinnen. Lev inför dem liv, som tydliggör skillnaden mellan lastbarhet och renhet, mörker och ljus. Låt dem i era liv läsa, vad det innebär att vara en kristen. Kedjan, som släppts ned från Guds tron, är lång nog för att nå ned till de största djupen. Kristus förmår att lyfta den störste syndare upp ur förnedringens och förfallets håla, och försätta dem i det tillstånd, där de blir erkända som barn till Gud, Kristi medarvringar till ett odödlighetens arv. rätt (229)Många är ytterligt nedslagna och modstulna. Eftersom de har hånats och lämnats i sticket, har de blivit oberörda eller stoiska. De betraktas som oförmögna, att förstå eller ta till sig Kristi evangelium. Likväl kan Guds mirakulösa nåd förändra dem. Under den Helige Andes ledning kommer dumheten, som gör att deras upphöjande ser så hopplös ut, att försvinna. Det slöa, fördunklade sinnet kommer att vakna. Syndens slav kommer att frigöras. Det andliga livet kommer att väckas på nytt och stärkas. Lastbarheten kommer att upplösas, och okunnigheten kommer att betvingas. Med hjälp av den tro, som verkar genom kärlek, kommer hjärtat att renas och sinnet upplysas. rätt (229)Det finns andra färgade med snabb uppfattningsförmåga och stor intelligens. Många av de färgade har en rik tro och förtröstan. Gud ser ibland dem dyrbara ädelstenar, som en dag kommer att stråla klart. De färgade förtjänar mera från de vita, än de har fått. Tusentals har sinnen, som går att förbättra och upphöja. Med lämplig vägledning, kommer många som betraktats som hopplösa att bli lärare åt sitt släkte. Genom Guds nåd kan det släkte, som fienden förtryckt i mansåldrar, uppnå den av Gud givna värdigheten som män och kvinnor. rätt (230)(230) Herren önskar, att de övergivna platserna i Södern – där framtidsutsikterna ter sig så avskräckande – skall bli som Guds lustgård. Måtte vårt folk vakna upp och gottgöra det flydda. Skyldigheten, att verka för de färgade, vilar tungt på oss. Skall vi inte försöka att hela, så långt som ligger i vår makt, den skada som åsamkats dessa människor i det förflutna? Borde inte antalet missionärer i Södern mångfaldigas? Kommer vi aldrig att få höra talas om många frivilliga, som är redo att beträda detta fält, för att ta själar ut ur mörker och okunnighet in i det förunderliga ljus, som vi fröjdas åt? Gud kommer att utgjuta Sin Ande över dem, som reagerar på Hans kall. I Kristi kraft kan de uträtta ett arbete, som kommer att fylla himmelen med jubel. ***** rätt(230)”Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. . . . så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. . . . Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, HERREN. De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. . . . Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. . . . Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse. . . . De skall inse att jag, HERREN, deras Gud, är med dem. . . . Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren, HERREN.’”[Hes. 34:11, 12, 16, 25, 26, 30, 31.] ***** rätt |