Vittnesbörd för Församlingen, Band 8 kapitel 42. Från sida 255 | ren sida tillbaka |
(255)”... kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte” 2 Kor. 4:6. rätt (255)(255) Före syndens inträde vilade inte så mycket som ett moln på våra första föräldrars sinne, som skymde deras uppfattning av Guds karaktär. De fogade sig helt efter Guds vilja. Deras kläder var ett vackert ljus från Gud, som omgav dem. Detta klara och fulländade ljus lyste upp allting, som de närmade sig. rätt (255)Naturen var deras lärobok. I Edens Lustgård uppenbarades Guds existens, Hans särdrag likaså, hos den omgivande naturen. Allting, som deras blickar vilade på, talade till dem. Guds osynliga egenskaper, ”hans eviga makt och gudomliga natur”, uppfattades tydligt genom de verk som Han har skapat. rätt (255)Syndens följder (256)Och på grund av människans olydnad förändrades själva naturen. Eftersom den är ärrad av syndens förbannelse, kan naturen endast delvis bära sitt vittnesbörd om Skaparen. Den kan inte uppenbara Hans karaktär i sin egen fulländning. rätt (256)En gudomlig Lärare (256)Naturen vittnar om Gud (257) ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, (257)Människans oförmåga att tolka naturen (257)Med sin mänskliga klokskap känner inte världen Gud. Dess vise män får en otillräcklig kunskap om honom genom hans skapade verk. Dock brukar denna kunskap göra människor till avgudadyrkare, i stället för att skänka dem upphöjda tankar om Gud, stärka sinnet och själen och försätta dem i samklang med Hans vilja. I sin blindhet upphöjer de naturen och naturens lagar över naturens Gud. rätt (257)Gud har låtit en flod av ljus flöda över (258) världen genom upptäckterna inom vetenskap och konst; men när bekännande vetenskapare resonerar om dessa ämnen från en blott mänsklig synvinkel, kommer de förvisso att ta miste. Om de största tänkare inte styrs av Guds ord, blir de förvillade i sina egna ansträngningar att undersöka förhållandet mellan vetenskapen och uppenbarelsen. Skaparen och Hans verk övergår vårt förstånd; och eftersom de inte går att förklara med naturens lagar, sägs Bibelns historia vara ovederhäftig. rätt (258)De, som ifrågasätter vederhäftigheten hos Skriftens uppgifter, har släppt taget om sitt ankare och krossas sedan mot otrons klippor. När de inser sin oförmåga att mäta Skaparen och Hans verk med hjälp av sin bristfälliga vetenskapliga kunskap, ifrågasätter de Guds existens och tillskriver naturen oändlig makt. rätt (258)Inom sann vetenskap kan det inte förekomma något, som strider mot lärorna hos Guds ord, ty båda har samme Upphovsman. En riktig förståelse av båda visar alltid, att de står i samklang. Oavsett om sanningen förekommer i naturen eller i uppenbarelsen, stämmer den överens med sig själv i alla sina yttringar. Men ett sinne, som inte är upplyst av Guds Ande, befinner sig alltid i mörker beträffande Hans makt. Detta är orsaken till, att människors uppfattningar om vetenskapen så ofta bestrider Guds ords undervisning. rätt (258)Skapelseverket (258)Teorin att Gud inte skapade materien då Han skapade världen saknar grund. Då Gud skapade vår värld var Han inte beroende av redan befintlig materia. Tvärtemot framstod alla ting, materiella och andliga för Herren Gud genom Hans röst och (259) skapades efter Hans syfte. Himmelen och allt vad i den är, jorden och allt vad som finns på den är inte bara verk av Hans hand, de kom till existens genom Hans muns anda. rätt (259)”Genom tron förstå vi, att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.” (Hebr. 11:3.) rätt (259)”Himlen är skapad genom HERRENS ord, (259)Naturens lagar (259)Detta är falsk vetenskap. Det finns inte någonting i Guds ord som stöder den. Gud upphäver inte Sina lagar, men Han verkar ständigt genom dem och använder dem som Sina redskap. De är inte självfungerande. Gud är ständigt (260) i verksamhet i naturen. Den är Hans tjänare och leds efter Hans vilja. Naturen vittnar genom sin verksamhet om att ett intelligent väsen finns närvarande och att detta väsen handlar efter Sin vilja i alla små handlingar. Det är inte någon inneboende kraft som gör att jorden år efter år ger sina rikedomar och fortsätter sin vandring runt solen. Allmaktens hand är i ständig verksamhet och leder denna himlakropp. Det är Guds kraft som verkar i varje ögonblick och som håller den i dess position i dess bana. rätt (260)Himmelens Gud är i ständig verksamhet. Det är genom Hans kraft som växter och träd lever, varje blad kommer fram och varje blomma utvecklas. Varje regndroppe, varje snöflinga, varje grässtrå, varje blad, varje blomma och varje buske vittnar om Gud. Dessa små ting som är så vanliga runt omkring oss, lär oss att det inte finns något så obetydligt att den evige Guden inte tar Sig an det, inte något som är så ringa att Han inte lägger märke till det. rätt (260)Människokroppens funktioner kan inte fullt förstås. Den inrymmer hemligheter som kommer även de mest intelligenta på skam. Att pulsen slår, att det ena andedraget följer det andra har inte sin orsak i en mekanism som efter det att den en gång har satts i rörelse fortsätter sin verksamhet. Det är i Gud vi lever, rör oss och är till. Varje andedrag och varje pulsslag är ett ständigt vittnesmål om en alltid närvarande Guds kraft. rätt (260)Det är Gud som får solen att gå upp. Han öppnar himlens slussar och ger regn. Han kommer gräset att växa på bergen. ”Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.” ”När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten,... han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.” (Ps. 147:16; Jer.10:13.) rätt (260)Herren är ständigt i verksamhet för att uppehålla de ting Han har skapat och använda dem (261) som Sina tjänare. Kristus sade: ”Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.” (Joh. 5:17.) rätt (261)Den gudomliga kraftens hemligheter (261)Skeptikerna vägrar att tro på Gud därför att de med sitt begränsade intellekt inte kan fatta den obegränsade makt genom vilken Han uppenbarar Sig för människorna. Men Gud skall erkännas mer på grund av det som Han inte uppenbarar om Sig Själv, än på grund av det som ligger öppet för vår begränsade uppfattning. Både i den gudomliga uppenbarelsen och i naturen har Gud gett människorna hemligheter som ställer krav på deras tro. Det måste vara så. Vi kommer alltid att kunna granska, alltid att kunna forska, alltid att lära och ändå kommer det alltid att finnas outforskade områden. (261)”Vem har mätt vattnen i sin kupade hand (262)Vem vill ni likna Gud vid, (262)Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: |