| Vittnesbörd för Församlingen, Band 9 kapitel 1. Från sida 11 | ren sida tillbaka |
(11)(11) ”Ty ännu en kort liten tid, (11)Det ondas redskap håller på att förena sina krafter och sluta sig samman. De samlar krafter till den sista stora krisen. Stora förändringar kommer snart att äga rum på vår jord och de sista händelserna kommer att ske mycket snabbt. rätt (11)Förhållandena i världen visar att svåra tider är alldeles inpå oss. Dagstidningarna är fulla av antydningar om en fruktansvärd konflikt under den närmaste framtiden. Fräcka rån förekommer ofta. Strejker är vanliga. Stöld och mord förekommer överallt. Människor är som besatta av demoner, tar livet av män, kvinnor och barn. Människor är besatta av laster, och ondska av alla slag råder. rätt (11)Det har lyckats fienden att förvända rätten och fylla människornas hjärtan med en önskan om självisk vinst. (12) ”Rätten tränges tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, och vad rätt är kan ej komma fram.” (Jes. 59:14.) I de stora städerna finns stora skaror av människor som lever i fattigdom och misär, nästan utan mat, bostäder och kläder, medan det i samma städer finns sådana som har mer än de kan begära och lever i lyx. De använder pengarna till rikt möblerade hus, till personliga prydnader och till det som är ännu värre, till att tillfredsställa sinnliga lustar, till brännvin, tobak och annat som förstör hjärnans krafter, bringar sinnet ur balans och förnedrar själen. Ropet från en mänsklighet som svälter stiger upp till Gud, medan människor med hjälp av förtryck och utsugande av alla slag samlar på sig enorma rikedomar. rätt (12)En ödeläggelsens scen (12)Jag tänkte: ”Tänk om de som sätter in sina pengar i sådant kunde se sitt handlingssätt såsom Gud ser det. De bygger praktfulla byggnader, men hur oklokt är inte allt deras planerande och byggande i hans ögon som härskar över universum. De använder inte alla hjärtats och andens krafter till att studera hur de skall kunna förhärliga Gud. Det som är människans första plikt har de förlorat ur sikte.” rätt (12)Medan dessa höga byggnader steg till väders, berömde sig ägarna i äregirig stolthet över att de hade pengar (13) som de kunde använda för att tillfredsställa sig själva och väcka sina grannars avundsjuka. En stor del av de pengar som de använde på detta sätt hade de skaffat sig genom att utsuga och utnyttja de fattiga. De glömde att det skulle komma att hållas räkenskap i himmelen för varje affärstransaktion som de genomfört, med varje orättfärdig affär och varje svekfull handling. Det kommer en tid då människorna i sin fräckhet och sitt bedrägeri kommer till en punkt som Herren inte kommer att tillåta dem att överskrida och de kommer att finna att det finns en gräns för Guds tålamod. rätt (13)Nästa scen som passerade förbi mig var ett brandalarm. Människorna såg på dessa höga byggnader som man hade sagt skulle vara brandsäkra och sade: ”De är helt säkra.” Men dessa byggnader förtärdes av elden som om de hade varit uppförda av asfalt. Brandsprutorna kunde inte göra någonting för att hindra förstörelsen. Brandmanskapet kunde inte använda sig av sprutorna. rätt (13)Jag har fått veta att om det inte, när Herrens tid kommer, har skett en förändring i hjärtat hos stolta, äregiriga människor kommer de att finna att den hand som varit stark till att frälsa också kommer att vara stark till att förgöra. Ingen jordisk makt kan hålla Guds hand tillbaka. När byggnader uppförs, kommer inga material att kunna skydda dem från att bli förstörda, när Guds bestämda tid kommer, för att låta vedergällningen drabba människorna, därför att de har åsidosatt hans lag och därför att de har gett näring åt självisk äregirighet. rätt (13)De sanna orsakerna inte förstådda (13)Bibeln skildrar tillståndet i världen alldeles före Kristi andra ankomst. Om de människor som (14) genom utplundring och utsugning hopar stora rikedomar står det skrivet: ”I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna. Se, den lön I haven förhållit arbetarna, som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron. I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust ’på eder slaktedag’. I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han står eder icke emot.” (Jak. 5:3-6.) rätt (14)Men vem lyssnar till varningarna från de tidens tecken som snabbt går i uppfyllelse? Vilket intryck gör de på de världsliga människorna? Vilken förändring visar sig i dessa människors livsföring? Inte mer än man kunde se i människornas attityd på Noas tid. De som levde vid tiden för floden var så upptagna av världsliga angelägenheter och nöjen att de ”visste av intet, förrän floden kom och tog dem allesammans bort”. (Matt. 24:39.) Varningar från himmelen hade sänts till dem, men de hade vägrat att lyssna. Och idag skyndar världen fram mot evig ödeläggelse utan att ta minsta hänsyn till Guds varnande röst. rätt (14)Herrens dag är nära ”Se, Herren ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare. ... De hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. Därför uppfräter förbannelse jorden; och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt. ... Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.” (Jes. 24:1-8.) rätt (14)(15) ”Ve oss, vilken dag! Ty Herrens dag är nära, och såsom våld från den Allsmäktige kommer den. ... Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad. Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.” ”Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människornas barn.” (Joel 1:15-18, 12.) rätt (15)”I mitt innersta våndas jag, . . . jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri. Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött.” (Jer. 4:19, 20.) ”Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste intet ljus. Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade. Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort. Jag såg mig om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer voro nedbrutna.” (Vers 23-26.) rätt (15)Några få trogna (15)Satan är en flitig bibelforskare. Han vet att hans tid är kort och han försöker på alla tänkbara sätt att motarbeta Guds verk på denna jord. Det är omöjligt att förklara den erfarenhet som Guds folk, som lever på jorden, kommer att genomgå när himmelsk härlighet och ett återupprepande av gångna tiders förföljelser blandas. De kommer att vandra i det ljus som går ut ifrån Guds tron. Med änglarnas hjälp kommer det att ständigt finnas förbindelse mellan himmelen och jorden. Satan kommer, omgiven av onda änglar, att göra anspråk på att vara Gud och kommer att utföra underverk av alla slag för att om möjligt bedra även de utvalda. Guds folk kommer inte att finna någon trygghet i att utföra underverk, eftersom Satan kommer att efterapa de underverk som blir utförda. Guds prövade folk kommer att finna sin kraft i de tecken som omtalas i 2 Mos. 31:12-18. De kommer att förlita sig på det levande ordet: ”Det är skrivet.” Detta är den enda grund på vilken de tryggt kan bygga. De som har brutit sitt förbund med Gud kommer att på den dagen stå utan Gud och utan hopp. rätt (15)De som tillbeder Gud kommer att särskilt utmärka sig därför att de respekterar det fjärde budet. Det är detta bud som är tecknet på Guds skaparmakt och som ger uttryck för hans krav på människors vördnad och hyllning. De onda kommer att utmärka sig genom sina ansträngningar att bryta ned Skaparens minnesmärke och upphöja den romerska kyrkans institution. I den fråga som striden gäller kommer hela kristenheten att dela upp sig i två stora grupper, nämligen dem som iakttar Guds bud och Jesu tro och dem som tillbeder vilddjuret och dess bild och tar dess märke. Men trots att kyrka och stat kommer att förena sina krafter för att tvinga alla, ”både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar”, att ta vilddjurets märke, (17) kommer Guds folk ändå inte att ta emot det. (Upp. 13:16.) Profeten på Patmos ser ”dem som hade vunnit seger över vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, stå vid glashavet, med Guds harpor i sina händer”, och de sjöng Moses, Guds tjänares, sång och Lammets sång. (Upp. 15:2.) rätt (15)Fruktansvärda prövningar och svårigheter väntar Guds folk. Krigets ondska omskakar nationerna från jordens ena ända till den andra. Men mitt i denna prövningens tid – en tid av nöd sådan som inte har funnits sedan jorden blev till – kommer Guds utvalda folk att bestå opåverkade. Satan och hans härskaror kan inte skada dem, eftersom änglar som är väldiga i kraft, kommer att skydda dem. ----------- rätt(17)En utvald generation. Guds ord till sitt folk är: ”Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, . . . kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar.” ”I åter ären ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk’, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, han som har ’kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.” (2 Kor. 6:17, 18; 1 Petr. 2:9.) Guds folk skall utmärka sig som ett folk som tjänar honom odelat, helhjärtat och utan att berömma sig själva och som tänker på att de genom ett högtidligt förbund har lovat att tjäna Herren och honom enbart. rätt (17)”Herren talade till Mose och sade: Tala du till Israels barn och säg: Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte, för att I skolen veta att (18) jag är Herren, som helgar eder. Så hållen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med döden; ty var och en som på den dagen gör något arbete, han skall utrotas ur sin släkt. Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en Herrens helgdag. Var och en som gör något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Och Israels barn skola hålla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte, såsom ett evigt förbund. Den skall vara ett evärdligt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen vilade han och tog sig ro.” (2 Mos. 31:12-17.) rätt (18)Utpekas vi inte i dessa ord som ett Guds utvalda folk? Och säger de inte till oss att, så länge tiden varar, skall vi värna om det heliga, särskiljande samfundsdrag som getts oss? Israels barn skulle helighålla sabbaten från släkte till släkte, ”ett evigt förbund”. Sabbaten har inte förlorat något av sin betydelse. Den är alltjämt tecknet mellan Gud och hans folk, och den kommer att vara det till evig tid. rätt |